Mitt liv med Wilmagumman

Lördagen

2012-02-12T13:13:00.000-08:00

Lördagen bjöd på en underbar vinterdag
finaste vinterdagen den här vintern
solsken och runt nollan
helt fantastiskt att det kan bli
30 grader varmare på en vecka!

Varannan lördag är det lillmatte som sköter om
och rider Wilmagumman.
Denna lördag tänkte jag städa ur boxen lite extra
så husse fick följa med på grannens ridbana
och övervaka - utifall att...
(behövs nog inte egentligen
för Wilmagumman tar ju hand om lillmatte)

Emellanåt såg jag från gödselstacken hur det gick
grannhästarna kom också på ridbanan
Bella känner Wilmagumman väl, men unge Corso
är mer oberäknelig.
Med mig hade nog Wilmagumman skuttat undan om
Corso kommit för nära
men med lillmatte i sadeln valde hon annan taktik
"Stanna och stå still tills ynglingen passerat"
Ja det var en bra metod.

De såg så nöjda och avslappnade ut när de kom tillbaka
både Wilmagumman och hennes lillmatte
och i stallet har hennes box blivit extra uppiffad
Wilmagumman sov nog extra gott inatt :-)

Modig häst

2012-02-10T14:09:00.000-08:00

Det var igår kväll - allena på tur, min häst & jag. Massor av miljöträning denna lite märkliga kväll, inte minst temperaturmässigt, ca -10 vid 18-tiden, ca -23 två timmar senare. Men det var inte därför Wilmagumman var modig...
Vi skrittade bort i byn och på håll såg jag blinkande sken, och vips kom där en snöplog som både skrapa vägen och slungade iväg snö på vägkanten - och han (jag antar att det var en "han") körde fort men som väl rakt fram och svängde inte av mot oss. Wilma stannade och följde hans hisnande fart med stort intresse men tvekar inte att fortsätta.
Vi red åt annat håll, upp och över asfaltvägen där asfalten var framskrapad som ett antal svarta strängar mitt på vägen, ser ju livsfarligt ut i jämförelse med den vita snön, men Wilma är inte dummare än att hon testar försiktigt med ena framhoven - "är det fast mark, månne?". Jodå, då gick det fint att kliva över.
Uppför backen i trav, bryter av en bit upp, strax ovanför snöskoterspåret. Och vips kom det förstås en snöskoter - och den i sig är Wilma inte rädd för, men den hade ju ett långt stycke slamrande släp bakom. Jo, lite läskigt och nog vart hon spänd och trampar något steg - men lyssnar på matte och fortsätter skritta med lite luftiga uppför backen. När hennes puls gått ner lite fattar vi galopp i övre lite flackare delen av backen.
Industriområdet är lugnt och vi rider lite bort mot handelsområdet men vänder förstås innan parkeringarna - tar "genvägen" i fin samlad trav och passerar där en stillastående men brummande långtradare - jodå, Wilma håller ett vakande öga på lastbilen, men hon behåller sitt lugn och passerar fint.
Tillbaka ner en bit för samma backe som tidigare, vänder och tar en galopp upp igen på den flacka delen och sedan skritt nedför. När vi kommer mot skoterspåret, stannar Wilma en gång och spanar/lyssnar, skrittar en bit för att sedan stanna och lyssnar lite till innan hon bestämmer sig det verkar säkert att passera. Ett knappt litet hopp blir det en bit längre fram då det lät som det plötsligt kom en gammal cykel precis bakom oss (med dallrande cykelkedja) men hon kopplade snabbare än hennes matte att ljudet kom längre bort, troligen från en lastbil ute på E4:an (som går strax bredvid).
Tillbaka ner till byn, bägge spanar vi efter den brådskande snöplogen men det syns bara spåren efter "honom" - nöjd med denna vägskrapning för den lämnar alldeles lagom med underlag i vägkanterna för att rida på, jag gillar!
Lite miljöträning denna kväll men måste berömma min modiga häst, ingen gång försökte hon springa iväg, ingen gång behövde matte rycka in och mana på, ger man bara henne tid (och tillräckligt med motion) så löser hon många "problem" själv. Min hjärte-häst!

Red en sväng även ikväll, då i sällskap med grannhästen - Wilmagummans favoritkompis. Så duktig och lyhörd häst, pigg och glad. Tyvärr verkade grannhästen för dagen vara lite ovanligt matt och trött så det fick bli skritt och lite samlad trav mot passage i samma tempo som kompisen skrittar bredvid.

Måndag kväll med hästen på tur

2012-02-07T08:54:00.000-08:00

Liten "blia" som man säger här uppe, alltså bara -18 grader och då får man allt passa på att unna sig en ridtur i månskenet. Wilmagumman har fått en veckas oplanerad vila i hage och stall så hon var då helt med på planerna :-). Fördel med Wilmagumman när hon vilat - hon går att rida. "Nackdel" - hon blir nåt så galet framåt, mycket häst att hålla i och rida, men samtidigt så glad, sååå glad så det är svårt att bli arg.

Vår kommunikation igår gick något såhär:

Wilmagumman: Nu tycker jag att vi börjar trava!
Matte: Nej, nej, vi skrittar förbi de här husen först som vanligt
Wg: Jag tycker kan trava sakta förbi!
M: Nej, jag vill att vi skrittar!
Wg: Ok, skrittar snabbt då...
M: *hmm*

Ca 50 meter senare, vi har ännu inte passerat husen men väl T-korsningen - en raka ligger framför oss:

Wilmagumman: NU travar vi!
Matte: Nej, vi väntar tills vi passerat husen!
Wg: Passage, menar du?
M: *Hmm* (tänker att det är ju ganska skönt att gunga fram i passage..)

25 meter senare

Wilmagumman: Galopp!! (Fattar höger galopp)
Matte: Va!? Ptroo...Nej, det hade jag inte tänkt
Wg: (bryter av till trav, 2 steg): Galopp! (Fattar vänster galopp, hon har svårare för vänstergaloppen)
M: Nej, matte bestämmer när det blir galopp, nu travar vi
Wg: (pigg men inte olydig bryter av till trav) TRAVTÄVLING!!
M: Va!?? Hallå, vanlig arbetstrav tack!
Wg: Ok, rask arbetstrav (och så smygöka steglängden så matte inte märker att det går fortare och fortare och vi rör oss mot travtävling i alla fall)

Saktar av en stund, rask skritt med frustande glad häst. Skrittar förbi "de sista husen i byn".

Matte: (kortar upp o tänker galopp)
Wilmagumman: Jippieeee - *Rivstart och Wrooom* (uppför lilla backen - Wg knycker lite med nacken) Det här var SUPERKUL..
M: (Tänker: tur att man har en häst som inte bockar i alla fall och att hon går att få stopp på även om det kan krävas övertalning sådana här dagar...)
W: Hjälp vad var det där (byter sida på skogsvägen) - FRAMÅT!! Å så en gång till...
M: Vad tusan skyggar hon för - om än bara lite. Hon tvekar ju inte gå fram..? *hm*
(Kommer på att blandningen av månskenet och min pannlampa antagligen förvillar min häst, månen lyser upp fint så jag släcker min pannlampa - Wg skyggar inte mer)

Galopp med kortare avbrott hela vägen ut till Skatudden, sedan skritt med viss övertalning från mattes sida en stund innan det fick bli samlad trav och sedan tjusig galopp med betydligt högre tempo än matte tänkt sig - hon blir stark där i skogen när hon vill, vill, vill springa. Dessutom får matte hennes inget riktigt bra grepp om de glidiga tyglarna...

Mobilen ringer - lydig häst saktar snällt av och medan matte plockar med mobilen med ena handen, samlar tyglarna i den andra så passar Wilmagumman på att bjuda på lite piaff :-) (*jag dansar väl lite under tiden*). När matte stoppat undan mobilen och fattar tyglarna med båda händerna - hoppar Wilmagumman jämfota; galopp på stället!

Wilmagumman: Vill galoppera mera!
Matte: Ok, fram till korsningen - vänstergalopp tack
Wg: Jajamen!

Skrittar fram till byns nu första hus - lite samlad trav på "bya-rakan" och lite samlad höger galopp från en telefonstolpe till nästa (nästan kusligt hur fort Wilmagumman lär sig övningarna - att koppla att matte för kvällen tog sikte på telefonstolparna för byte av gångart vet jag inte - men hon sköter uppgiften själv efter två - jag tänker väl högt eller något?)

Rask men inte överilad skritt resten av vägen hem genom byn. Matte vart nog mer svettig av kvällens träningspass än Wilmagumman :-).

sååå kallt

2012-02-05T02:13:00.000-08:00

Kallt, kallt och ännu kallare så det har inte blivit någon ridning den senaste veckan. Tror i och för sig att Wilmagumman inte skulle brytt sig så mycket om kylan men hennes matte har ju aaaningen sämre vinterpäls... Tanken var en runda tors kväll - men ajjj så kallt. -26 visade temp i bilen när jag kom till stallet vid 19-tiden. Alla hästar "hojtade" att de ville in i stallvärmen - NU! En av dem var rent av halvvägs över grinden ... bara att ställa in och gosa på stallgången. Wilmagumman fick lite massage och hon somnade som vanligt. Fredagen då? Kanske ett pass med medryttare C? Njae, ännu kallare och närmare -30 så det var inte att tänka på. Ibland - som nu - skulle det inte sitta dumt med ett ridhus, annars går det för det mesta bra att rida utomhus. Vinterväglaget är ofta helt fantastiskt för ridning.
Inledde lördag morgon i stallet, temp visade hela -34 så jag lät hästarna få frukosthö inne och åkte hem igen. (Bilen fick stå och brumma sig varm på stallplan, "han" lät inte alls glad på morgonen när vi skulle iväg trots att motorvärmaren gått x antal timmar innan avfärd.)
Tillbaka till stallet dryga två timmar senare - nu "bara" -28 grader så hästarna fick på sig värma kläder och ut i hagarna. Efter två utsläpp fann jag det nödvändigt att ta på rånarluvan - det började sticka väldigt otrevligt i kinderna och kylan river i hals och lungor, bäst att ta det varligt. Resten fick också komma ut och då verkade det nästan som de två första ville tillbaka in... Det var lite spring & hopp i hagarna, svårt att tolka om det var glädjen att vara "fri" eller ett uttryck för "satan vad kallt!" - kanske det senare. Nå, alla hästar har varma kläder och fri tillgång till hö så de ska inte ha några problem att hålla värmen - bortsett från kylan så var lördagen strålande vacker men stor sol. Som gjort för en ridtur - om det inte vore för kylan.
Jag spenderade resten av lördagen inomhus...

Morgonstund

2012-01-28T23:33:00.000-08:00

utsläpp av stallets hästar på morgonen i den klara med kalla luften. Temperaturen visade -19 grader så det fick bli varmaste kläderna på alla hästar idag. Samtliga verkade nöjda att komma ut och en var än mer nöjd än de övriga. "Gamla" varmblodsvalacken Prins - alltid försiktigt och gentlemannamässig i uppförande gick med lite extra lätta steg ut till hagen, efter släpp går han undan några steg för att sedan släppa loss! Han tog en tugga hö/ensilage och busade loss lite till - det är bara så härligt att se försiktige Prins visa att han trivs med sin tillvaro! En bra början på söndagen :-)

Duktig i dressyr

2012-01-25T22:16:00.000-08:00

Igår blev det lite dressyrridning på lämpligt belyst "ridbana"/tom parkeringsplats tillsammans med stallets dressyrhäst/ryttare. Wilmagumman visade sig från sin bästa sida och nog kan hon allt dressyra också, hon har en underbar inställning till arbete och får hon bara lite tid på sig att komma igång och värma upp musklerna ordentligt (klart hon får det) så är hon smidig som en katt. Underbar form och bjudning, lätt stöd på bettet men utan att ligga på, härligt energi utan att rusa, fin balans även på böjt spår (ja magisk balans om man jämför hur det var i början av vår resa tillsammans). Denna kväll blev det lite galopp på "stora volten" och det i bägge varv - höger galopp är numera inga problem alls, vänstern är lite svårare att hitta men Wilmagumman förstår vad jag vill och kämpar med att hitta in steget och på andra försöket kom också vänstergaloppen, inte lika rund och balanserad som hennes högergalopp men den tar sig bättre och bättre, och berömma massor för hennes underbara inställning och arbetsglädje. Ska se om jag kanske kan rida lite efter lillmatte på lördag och få nån som fotar *hoppas*

Frost o glädje

2012-01-18T12:41:00.000-08:00

Vi är tillbaka, jag och Wilmagumman

Ingen hälta, ingen tveksamhet

Bara glädje och framåtanda

hos min älskade häst.

I fredags bara längtade jag ut på en ridtur och tydligen gjorde min häst det med, så vi trotsade isvindar och minusgrader och gav oss ut i skogen tillsammans med fina prickiga grannhästen och hennes matte.

Det var två framåt och glada hästar och två saligt lyckliga mattar, sån tur jag haft som får ha Wilmagumman i mitt liv - ingen är som hon! När hon dansar fram där i skogen med glada frustningar och sin underbara framåtanda så har matte hennes svårt att sluta skratta och vad gör väl det! Det finns ingen annan häst som jag skulle byta min häst mot, inte ens självaste Fuego eller nån annan tjusig OS-häst.

Min tanke är fortfarande att skynda långsamt och mest skritta men Wilmagumman är less på att skritta och ville hellre trava på stället - som vanligt inte det minsta stressad eller het, bara framåt och glad - underbara kuse. Jag lät henne hållas en stund och sa sedan att nu räcker det - då lyssnar hon och återgår till rask skritt. Duktig gumma <3

I lördags fick det bli lugnare takter med lillmatte i sadeln på lilla ridbanan, de övade noggranna ridvägar, tempoväxlingar mellan samlad och längd skritt, och några steg flytt utåt på volten. Slutligen lite övergångar från skritt (kortsidor) och samlad trav (långsidor). Med snödrivor som blåst in över del av ridbanan dagen innan så var det för trångt för att ge sig på någon galopp.

På söndagsmorgonen fick det också bli en ridtur på morgonen trots -17 grader på termometern. Ja, Wilmagumman är helt obekymrad kylan - jag rider ju bara utomhus så vinterpälsen har hon fått behålla på. Jag fick däremot klä på mig ordentligt, rånarluva under ridhjälmen och med täckbyxor och knallorange "arbetarjacka" och varma fleecevantar var även jag redo för kylan. Men jag glömde en grej - med fleecevantarna skulle jag bytt tyglar - lädertyglarna glider nämligen lätt iväg... Tur att vi då hade stallets dressyrhäst som sällskap - denna häst är lite långsammare och förstår inte alls när Wilmagumman vill tävla så Wilma har väl gett upp och väntar in halvblodet. Men nog märkte jag mer än en gång att hon smygökar farten, inte så hon springer på fortare utan hon länger lite på stegen och plötsligt ser jag att halvblodet snett bakom tvingas länga ut steget för fullt för att hinna med och min W tycks själv bara springa i i knapp mellantempo...

Vi red en bit bort, förbi Kåge äng där de gick på bete häromsommaren, och vidare där de är de finaste sandvägarna om sommaren - nu perfekt plogat av närboende travtränare. Vi får rida där men uppmanas att försöka rida i mitten så han fortsatt kan köra - bra träning att hålla hästen på plats. En liten backe leder upp förbi snötäckta skjutbanan och där får det bli lite galopp - Wilma "nordis-bockar" (ormsvängar med hals/huvud och piper) och vill springa fortare - jag kan inte låta bli och ger ok = wroooom. Här vaknar halvblodet till - ja så illa tvungen om hon ska hänga med när det går undan.

En bit in i skogen vänder vi hemåt igen - nu med "långsammare" halvblodet framför Wilmagumman som blir lite taggad och upprörd, hon trampar på i passage-liknande trav, nacken krökt och frustar som en älgtjur (!?). Ja, hon är rolig min häst, nå hon får som hon vill, delvis, galoppera mera men nu i lugnare "halvblodstempo".

Nöjd häst tillbaka på stallplan efter söndagens ritt *gäsp*

"Stickelhårig" av frosten :-)

Snö, snö, mera snö..

2012-01-07T10:43:00.000-08:00

Snö, snö, mängder av snö... tyvärr blev det vila för Wilmagumman när snön yrde som mest men jag tror inte hon är alldeles ledsen för det. Tvärtom verkade både hon och stallets andra hästar vara rätt nöjda med att få komma in i stallet om kvällen.

Veckans resumé:
I torsdags började jag dagen med att skotta snö ca 45 minuter innan frukost, sambon skulle ju ut med bilen och iväg till sitt jobb. Mitt jobb är "flyttbart" så jag satte mig hemma och jobbade/läste undan lite fram till lunch. Därefter städa och vattna blommor innan jag klädde på mig och gick till stallet, vid Nordic Light tar det ca 40 minuter. Tanken var att hästarna skulle få komma in lite tidigare pga busvädret men se innan jag var klar i stallet hade ovädret lugnat sig och det var riktigt skönt ute. Ridtur fick det bli och som alltid när Wilmagumman vilat några dagar är hon lite överladdad - tittar snett på det mesta, blåser upp sig och är allmänt rolig att rida, ja utom vid ett tillfälle när hon tänkte vända hem till stallet för att något verkade "farligt"... Kan ju lägga till att jag efter ridturen också promenerade hem i snön och halkan - det känns i låren idag ;-)

Igår fredag fick hon komma ut med en vän då matte hade dagen full av annat, men jag kom ju dit på kvällen och hämtade in kusarna, varav en ville bli hämtad längst in i hagen...trots att alla de andra gått in stod han längst bort och tittade åt mitt håll. Mindre kul att plumsa med snö till knäna när man redan har träningsvärk, för att hämta fegisen - "djup snö, du får gå först".

Idag lördag började jag dagen i stallet - alla fick förstås komma ut i hagarna. Jag satte mig i sadelkammaren och smorde seltyget innan jag hämtade in finhästen för en ridtur i det härliga vädret - bara solen saknades. Lite mer snö hade det kommit under natten och vi hann ut mot sommarstugorna innan vägen plogades. Fin och glad är hon min 'gumma. Fortfarande mycket skritt - raskt och rejäl sådan och däremellan galopp. Två pass med trav lades till programmet idag, trav på hängade tygel. allt kändes fint, energiskt och rytmiskt. På vägen tillbaka mötte vi stora plogbilen, i vanlig ordning gör jag ingenting - jo, funderar väl "hur ska det här gå..?" men är noga med att inte spänna mig eller börja plocka med tyglarna och inte vart hästen rädd, hon klev bara åt sidan och lät plogbilen passera. Tillbaka vid stallet fann vi Wilmagummans hage blivit delvis upplogad så hon slipper plumsa runt i halvmeter snö :-)

På eftermiddagen var jag på ridhuset och såg lillmatte bita i sågspånet... 4:e avsittningen för hennes del tror jag - mer lär väl komma... Hon och några till red barbacka i alla gångarter och jag ska erkänna - jag är tveksam till att jag skulle vilja rida barbacka där i ridhuset när alla far runt kors & tvärs.

2011 år tillända

2012-01-02T08:13:00.000-08:00

Vi börjar så smått komma igång med ridning "som vanligt", jag och min nyblivna 19-åring. Fortfarande mestadels skritt - i alla fall är det min tanke att det också ska vara så, men Wilmagumman är nu sitt vanligt gamla jag och laddar på rätt ordentligt mellan varven. Några dagars vila i hagen när matte varit bortrest och sedan bjuder Wilmagumman upp till dans med piaff, lite passage och galopp-när-helst-det går. Av hennes tidigare hälta syns inget och kanske, kanske har det löst sig med vilan och medicinen under senhösten. Fast nog skulle jag bra gärna vilja veta varför hon var halt men det är ju så förgrymmat svårt att fråga...

De senaste 4 dagarna har Wilmagumman fått jobba alla dagar, varav ett pass bara i skritt med lillmatte ridandes barbacka... kanske inte så ansträngande direkt. Ikväll blir det bara mys i stallet och kanske lite massage så får det bli en ridtur imorgon.

Längtar tills vagnen vår kommer tillbaka från renoveringen - den ska lackas om i tjusig färg, få nya hjul, ny stötdämpning (en fjäder var nära på att släppa helt) och ny sits. Snart, snart...

Arbetsvillig häst

2011-12-18T09:42:00.000-08:00

Det har blivit lite oplanerad hagvila för min vän, matte bortrest i tjänsten och kunde tyvärr inte ta sig hem när hon hade tänkt...Inställda flyg skapar inte lika stora rubriker - faktiskt sällan några rubriker alls - som försenade tåg, undrar varför.

När matte sedan kom hem var underlaget vid stallet stenhård hal is där inte ens broddar rådde på...inte mattes halkskydd heller... läskigt. Igår var det lite "blia" (töväder) och försiktig glad häst traskade genom byn bort till ängen där vi får rida. Lillmatte i sadeln och stormatte går bredvid med halkskydden på. Inte lika halt men Wilmagumman går raskt, glatt och lyfter noggrant på fötterna. Inne på ängen är det tungt att gå i blötsnön men Wilmagumman är arbetsvillig efter veckans hagvila, öronen framåt, sänker huvudet lite grann, välver ryggen och tar i med rejäla benlyft, matte njuter av att se arbetslusten hos sin häst - samspelet med lillmatte - och se musklerna jobba i bog, mage och rumpa. Ca 10 minuter med lite halter/vila får räcka - det tar på krafterna att jobba där i snön även om det bara är en kort stund i skritt. Promenad genom byn tillbaka till stallet - alla tre är nog lika nöjda.

2011-12-01T13:40:00.001-08:00

1 december idag och det kan man verkligen inte tro när man tittar ut, plusgrader, blåst och regn. Det blev en kort ridtur med glada hästen ikväll. Hon är otrolig min fina Wilmagumman, när matte parkerar bilen står hon längst bort i hagen. En kort stund senare när jag varit inne tvärt i stallet, står hon glad vid grinden och spanar efter matte - nog såg hon att det var hennes tant som kom.

Mest hagvila i veckan, en kort skrittrunda i måndags och en ikväll - genom lilla byn och ut i mörka skogen, ja det är verkligen jättemörkt. Men hästen är då glad, med lite ljus från pannlampa hittar vi rätt.

Blöt grusväg betydde också bra underlag, enda fördelen med regnet, så det fick två kortkorta sträckor med trav - det kändes fint och hästen vart ännu mera nöjd.

Nästa vecka kommer hovis och då ska snösulorna på, broddarna satte vi på redan vid förra skoningen - de duger bra även i slirig gegga och blött gräs. Men nu, snart får väl kung Bore göra sitt inträde och lysa upp tillvaron med lite gnistrande snö ;-)

Wilmagumman är nästan lite "färgväxlare", på höstkanten blir hon så här röd
Nu med vinterpäls är hon gulsvart med några få röda "slingor" i manen

och gul runt mulen och i knävecken och under svansen

Ja se det snöar...

2011-11-27T09:08:00.000-08:00

Några år sedan när vi fått lite ordning på galoppen :-)

27 november ser ut att bli den första dagen/kvällen med snö och det är väl på tiden för som hästfolk som är utomhus om kvällen är allt som ljusar upp mörket välkommet.

Wilmagumman fortsätter visa bättring och mycket vilja till att umgås och att få jobba. Hon är social som få, ja mer än vanligt social då. I torsdagskväll var matte hennes åter lite matt i kroppen - ja jag vet, ska boka tid hos läkaren, det börjar dra över väl länge nu med den här till och från matthetskänslan. Kanske ljuset från snön kan hjälpa? Tillbaka till torsdagen - då fick Wilmagumman ut och promenera vid hand med husse - väl försedda med reflexer och pannlampa (på husse alltså) - medan matte gjorde klart i stallet för kvällen. Både häst och husse såg väldigt nöjda ut när de kom tillbaka dryga 3 km senare :-)

Eftersom det utlovades storm här på lördagen tog jag mig i kragen och gav mig ut på en kort ridtur i fredags - Wilmagumman kunde nog inte vara mer lycklig! Tydligt sa hon att hon vill springa, om än bara så lite. Hur hon sa det? Jo hon kan ju trava på stället eller skygga för ALLT, ni vet - blir man rädd som häst måste man springa! Jag gav mig - får skylla på mattheten - och hon fick trava ca 50 meter på den ännu mjuka grusvägen. Hon travade fint och raskt men inte överilat - kändes fin och rytmisk, en härlig känsla. Sedan bad jag henne sakta av och då nöjde hon sig med att skritta resten av turen.

Nog förstår jag hennes längtan att springa - hon drar tydligen av lite då och då i hagen på dagarna säger stallägaren. För visst längtar jag efter en härlig galopp ute i skogen.

skritt och mera skritt

2011-11-22T19:46:00.000-08:00

Så sakteliga kommer vi gång, jag och Wilmagumman. Jag efter min efterhängsna - och med ett tag febriga - förkylning. Wilmagumman hon har fått börja skritta och jag tror inte hon kan vara gladare att åter få komma ut och jobba - om än bara i skritt. Kortare svängar ungefär varannan dag, ibland lite enklare dressyrövningar på ängen där det inte är lika hårt i backen, men mest rakt fram med varierat tempo.

Igår kväll var vi ute tillsammans med några stallkamrater som också finner det bäst att hålla sig till skritt nu när backen frusit. Wilmagumman lufsade första biten genom byn lite bakom, mest för att kolla in den nya hästen. Men, som en av stallkamraterna påpekade, "snart blir vi omkörda..." och mycket riktigt, när vi kommit till vägkorsningen i byn så ökar Wilmagumman takten och traskar med glada kliv om de två halvbloden. Lika bra det eftersom det är hennes matte som har pannlampa när vi kommer ut i skogen :-)

Underbar kväll trots minusgrader som vi - läs: matte - ännu inte vant sig vid, en strålande stjärnhimmel lyste uppe på himlavalvet.

Tillbaka med bloggen

2011-11-12T18:57:00.000-08:00

Det har varit - och är fortfarande - mycket som snurrar på just nu så av den anledningen har bloggen fått vara osynlig ett tag. Jag hade smått tänkt att jobba om layout osv men det får bli någon annan dag...

Medan vi varit borta har vi varit inne på hästkliniken med finaste Wilmagumman. Hennes till och från hälta gör mig till den oroligaste matte så det var dags att utreda den ordentligt och för att göra så måste man åka till Umeås södra sida, ca 15 mil enkel väg...

Wilmagumman är inte särskilt förtjust i att åka transport så jag räknade med att det skulle ta en stund att övertala henne att kliva på. Nog var hon lite spänd, blåste oroligt och stampade lite inne i stallet, när hon insåg att hon skulle ut och åka men när det var dags klev hon upp utan att tveka det minsta. Lastningen tog kanske 3 sekunder! Gott att vi kom iväg i god tid för GPS:en lurade oss in på ett industriområde ...

Lastade av en "fnysande" häst men hon väntade in sin matte och gick av så fint. Sedan var det dryga 5 timmar på klinik. Konstaterande att jo, hon är halt, men inte där man först trodde - höger fram där hon har en konstigt svullnad - utan halt vänster fram OCH vänster bak. Sedan var det lång dag att försöka utreda varifrån den där hältan kommer och trots flera bedövningar märktes ingen som helst skillnad i hennes rörelser. Däremot kunde veterinären fastslå att Wilmagumman troligen inte har särskilt ont för hon var lika glad och trevlig att longera på travvolten 1a gången som 5-6e gången. Även den snällaste häst visar på något sätt att hon/han inte vill trava om hon/han har ont - Wilmagumman var bara glad, hela tiden!

Det fick bli några röntgenplåtar också - med en avslappnad groggy häst som hade sitt huvud i mattes famn - inga egentliga konstigheter förutom en liten avvikelse; de två griffelbenen som sitter under hästen framknä (carpus) har hos Wilmagumman på något sätt växt ihop, eller om det blivit någon slags förhårdnad dem emellan. Veterinären kunde däremot inte säga om det är den här avvikelsen som gör att hon haltar - det finns ingen svullnad eller värme i området.

Kändes lite snopet att åka så långt till hästkliniken och få en sån ordenligt utredning genomförd men ändå inte komma hem med något svar :-(. Veterinär skrev ut medicin, kraftigt inflammationshämmande ifall det ändå skulle vara någon inflammation någonstans som hon ine lyckats lokalisera och ordinerade hagvila. Vi lastade på - igen Wilmagumman klev rätt in utan att tveka - och åkte hem.

Nu har hon fått sin hagvila - men inte har Wilmagumman latat sig i hagen, enligt stallägaren busar hon loss lite då och då, och inte har hon då heller sett det minsta halt ut. Det har blivit en hel del gos, korta promenader vid hand och lite bete då gräset varit grön och fint långt in i november. I torsdags kväll red jag en lite kort sväng för första gången på 3 veckor - Wilmagumman var så glad när matte kom med sadeln att hon hade säkerligen sadlat och tränsat sig själv om hon bara hade kunnat :-). Ljuvligt att sitta på hennes rygg och känna hennes glada energi och njuta av den vackra kvällen - strålande månsken - skrittade vi runt lite på ängarna. Glada hästen föreslog mer än en gång att öka tempo men nu får vi allt hålla oss.

Om några veckor blir det återbesök hos veterinären - men då slipper vi åka ända till Umeå för i slutet av månaden öppnar de åter kliniken i Skellefteå - då med veterinärerna i Umeå som turas om att åka upp. Härligt!

Hästodotolog

2011-10-10T04:28:00.000-07:00

När hästen börjar bli äldre kan det juu vara bra att kolla upp hur det står till med tänderna och när vi nu har en nyetablerad riktig hästodotolog inte alltför långt från stan och ännu en häst till i stallet som skulle kollas så fick Wilmagumman också kollas. Undersökningen gick fint, lite bedövning och fixande med några snedslitna tänder - jodå, jag fick tillfälle att skåda min häst i munnen, mycket intressant.
Innan tandundersökningen fick hon däremot springa både fram och tillbaka på byavägen med sin flåsande matte, och sedan på lina på volt på lilla ridbanan. Jodå, det är tydlig hälta men som vanligt inte minsta ovillig. Kanske inte samma framåtanda som jag är van vid, nej, faktiskt sist jag red - innan senaste veckans tjänsteresa - låg bromsen på även i skritte. Min Wilmagumma som mer är "gas" än "broms". Den dagen gnäggade hon glatt när sadeln kom och hoppar jämfota och vill galoppera när jag rider men sedan i de svaga nedförsluten gick så illa att jag genast hoppade jag av och gick hemåt. Halt i skritt också - jag som lutat mig mot att hon alltid haft en rask rejäl skritt. Nu var den - är den - kort och stum. Jag har grunnat och gråtit och grunnat- har hennes framben sagt upp sig nu..? Måste jag ta bort henne - i förtid..? Jag griper sista halmstrået och hältan får undersökas på klinik så det blir till att hitta dag att vara ledig på, övertala hästen att åka hästtransport och köra de där långa milen till Umeå för besök på närmasta hästklinik.

Bus & tölt

2011-09-16T03:28:00.000-07:00

Dagarna går och veckorna springer… hösten har kommit till stan – fast inte enligt SMHI:s hemsida, där är det visst fortfarande sommar ;-).
Wilmagumman har varit pigg hela stekheta sommaren och hon är lika pigg än, och arbetsvillig som få. Hon vill-vill-vill jobba. Tidigare i veckan blev det en kvällsrunda tillsammans med sällskap, Wilma fick skritta med matte på ryggen och hon verkade tycka det var ok att sällskapet ömsom travade en bit före och ibland låg en bit bakom. När det kom till galopp lät hon däremot matte veta att galoppera – DET ville hon också göra och hoppar sonika i ”galopp på stället”. Jaja, jag är inte omöjlig så hon fick galoppera liten sträcka där underlaget är bättre. Ohoj, sån glad och nöjd häst man satt på sedan!
Därefter har matte varit på tjänsteresa och då ingen annan kunnat motionera min vän har hon fått gå i hage med kompis ett par dagar.
Igår torsdag var matte åter hemma och möts av en glad häst vid grinden, trevligt att slippa gå in i geggan och hämta sin häst. Lite tömkörning stod i planeringen och så fick det bli. Lilla ridbanan är lite regntung – men faktiskt riktigt bra underlag ändå. Wilmagumman vill så gärna jobba, lyssnar fint och verkar läsa mattes tankar där hon tjusigt jobbar med halvhalter, och fina öppna och slutor. Tänk jag som egentligen inte har en aning om hur man gör öppna/slutor när man tömkör men min häst fattar ändå!
Lite trav får det bli, måste ju våga ta upp henne i trav någon gång och vad bättrer att börja än utan last på ryggen. Wilma travar fint och energisk men tycker nog att matte är tråkig som inte ber om galopp så då blev hon ”rädd” för kossorna (ja det tog ca 15 minuter att bli rädd för dem– kossorna hade ju varit där de var hela tiden) och galopperar ”av rädsla” - jodå matte såg allt glimten i ögat – bushäst! Nu svarade ju matte med att skratta och det tycker Wilmagumman är kul så hon gör förstås om det en gång till. Något galopparbete hade jag inte planerat men det vart ju lite fin vänstergalopp i alla fall. Wilmagumman bjöd på lite extraenergi i traven på slutet och med en pigg glimt i ögat – jag önskar det varit någon och fotat för hon var , om jag får säga det själv, extraordinärt snygg min nordsvenska ”jag-kan-se-ut-som-en-frieserhäst-minsann”.
För dagen hade jag två hästar så jag lät Wilmagumman gå tillbaka till hage medan jag hämtade in islandshästen Dimma för en rask runda. Detta var första gången jag red Dimma på egen hand och hon är en helt annan häst att rida när hon är själv, inte så hon skyggar men inte alls samma ”heta” framåtanda, men ändå glad och mjuk. Prövade om jag kunde hitta tölten och jajamän, den fanns där – en mjuk långsam tölt med tydlig ”black-and-decker” rytm.
Kul med sådana här härliga kvällar i stallet med glada och sociala hästar.

Böjd rakt fram osv

2011-09-08T13:31:00.000-07:00

Dagarna går och veckorna springer iväg. Wilmagumman har snällt ätit sin medicin men inte riktigt tyckt att hon bara måste skritta. Häromkvällen när jag kom till stallet var det fullt bus i hagen, bock-brall och glad häst som kom slirande i geggan :-) Den dagen vart det uppsutten tur - skritt i skogen med sällskap av stallkamrat & hästkompis och sedan lite skrittövningar på grannens "travbana" . Sällskapet höll då högre tempo och så klart vill Wilmagumman också springa - så hon hoppade lite på stället med matte :-). Bara lite lagom protester så där sedan koncentrerade hon sig bra på våra övningar; "böjd rakt fram", "halva steg", "skrittpiruett", "rygga", "korta steget (smyga)", "länga steget" (Wilmagumman har den bästa skritten man kan önska sig och hennes längda skritt klassar ut de flesta hästar man (läs: jag) ser på en dressyrbana) och en och annan "mjuk åtta".

Ikväll drog jag fram vagnen och då vart det också glada skutt i hagen och ivrig häst vid grinden. Wilmagumman brukar stå still när jag selar på och spänner fast vagnen men ikväll var det tydligen svårt. Hon smög ett steg då och då, matte klagar, och Wilma vänder huvudet och puffar "men skynda då..!. Jodå, vi kom iväg i ett paket - jag hann hoppa in i vagnen innan hästen drog på tur. "Som vanligt" föreslår hon trav men underlaget på byavägen är så hårt, så hårt - jag tror inte det är bra för hennes ännu "svampiga" framben. De senaste gångerna jag kört henne vill hon gärna traska på vänster sida av vägen, jag tyckte det var lite underlig och funderade på om vagnen tynger snett - men sedan kom jag ju på det när jag en gång skulle vända lite tidigare "än vanligt", jag kör då alltid ut så långt åt höger det går innan jag ger vändsignal. Wilma vill helt enkelt låt mig veta att hon inte är redo att vända hemåt än... Fast jag vill allt att hon hellre håller till höger - ifall det kommer mötande trafik. Vi får öva på det - och så får jag väl inte vända hemåt så tidigt :-)
Ikväll, inne på skogsvägen var underlaget lite bättre och allra bäst om man lägger vagnen så nära diket det bara går. Där och bara där fick hon trava lite, ca 50 m x 3, med skritt däremellan. Oj så glad häst man hade framför vagen, och vad jag kunde se verkade hon inte halta. Och inte behövde jag heller mana på, hon saktade snällt av när jag bad om det men hon går inte direkt ner till skritt utan travar e stund sakta, jättesakta innan hon mjukt faller in i skritt. Jag gillar och tillåter hennes mjuka "inbromsningar" så länge jag märker att farten minskar. Men, men - har ska jobbas igång lååångsamt.

Om dryga 2 veckor är det dags för vaccination och då får veterinären åter ta en titt på hennes framben, men just nu håller jag mig till planen. Jogga igång framför vagn - när underlaget så tillåter, och jobba lite på töm. Uppsuttet blir det bara kort runda i skritt - företrädesvis med lillmatte på ryggen.

Tomtar, troll och en o annan jägare

2011-08-27T08:30:00.000-07:00

Igårkväll i underbart väder blev det en tur i skogen med vagnen på släp. Wilmagumman älskar att dra sin vagn och så snart matte dragit fram vagnen på stallplan står hon ivrigt vid hagens grind och tycker matte tar alldeles för lång tid på sig att hämta henne :-). Hon är snäll men lite rastlös även inne i stallet denna kväll - åhh vad hon vill ut och dra vagn och ännu mer jobba - och antagligen SPRINGA. Men det blir ju inget springa idag heller men väl rask och energisk skritt framför vagnen. Ikväll snubblar hon bara en gång, i en liten håla... Så jag tror bestämt att det får bli motionspass framför vagnen framöver, eller bara töm ibland - matte skippar uppsuttet ett tag så frambenen i alla fall slipper några kilos belastning. Det var som sagt en underbar sommarkväll, jägarna är ute och rekar i skogen inför kommande älgjakt så det fanns lite spännande att titta på. Wilmagumman är inte rädd av sig men NYFIKEN så hon var bara tvungen att stanna och kolla på människorna som gick där det inte fanns nån väg...

På hemvägen var vi omsprungna av travtränarens fina hingst, det var knappt han vågade gå förbi högrangade Wilmagumman trots att hon inte såg det minsta arg ut (inte vad jag kunde se i alla fall), när han travade på hemåt ville Wilmagumman SÅ gärna hänga på, den raska skritten blev ännu mer rask med långa kliv men hon höll sig snällt från att trava. Jag har sagt det förut - Wg är jättefin att rida men hon är faktiskt alldeles fantastisk att köra!

Idag, lördag, lånade jag stallkamratens fina islänning, söta och PIGGA Dimma. Jo, det kändes lite i mattehjärtat när Wilmagumman vart upprörd i sin hage när matte hämtar "fel" häst och rider iväg. Men oj så kul hon är att rida denna 20-åriga islandshäst med MYCKET vilja. Inte har hon ridits heller på några dagar så det var ett krutpaket att sitta på, fast hon är snäll att rida (om man kan rida förstås för det är raskt tempo). Lite överenergisk för dagen vart det lite extra tittande på skogen alla tomtar, troll och spöken - ja jag antar att hon ser sådana för det är inte lätt att veta vad Dimma småskyggar för. Hon springer lite halverst i sicksack men utan tvära kast så sitter man bara ner i sadeln så är det inga problem att hänga med. Själv skrattar jag högt och mycket där i skogen åt hennes småbusande.

Tillbaka i stallet byter jag häst och tar min fingumma på promenad och lite bete däremellan. Wilmagumman verkade så nöjd att få tillbaka matte :-)

Fundersam

2011-08-25T12:03:00.000-07:00

Har lydigt hållt mig till doktorns, ja, veterinärens order. Medicin med kvällsmaten och inmasserande med kräm på framkotorna morgon & kväll. Nog är det smärtstillande för hennes kotor men... jag märker inte mycket skillnad i hur hon rör sig. Jag travar förstås inte alls och försöker hålla mig från att testa traven, är det sagt skritt i två veckor så är det.

Jag har varierat från promenad vid handen - fast det tycker hon är tråkigt, men följer snällt med med ljudliga suckar bara så matte vet att hon tycker det är tråååkigt. Tömkörde häromdagen, fast genom byn och in i skogen - det var visst roligare fast hon föreslog flera gånger att vi skulle springa...

Skrittade uppsuttet ikväll och nog för att hon blir glad när matte kommer med sadeln, och hon traskar med öronen framåt men varierar gången från lite kort och småstapplig till mjuk och smidig beroende på underlag och huruvida matte rider på lång eller kort tygel. Snubblar då och då fram på byavägen när tygeln hänger lång, för att inte alls snubbla när matte kortar upp och då gå med fint schwung - till in i skogen där hon inte snubblar alls. Glatt och raskt traskar hon på och hummar då hon råkat sno åt sig nåt löv eller två att mumsa på... Hon vill så gärna springa och föreslår då och då under ridturen att trava - både bortåt och hemåt - och gör dessutom ett galoppanslag, men inser att matte inte tänker ge med sig och återgår till att skritta.

Hmm, jag börjar fundera på om medicinen har nån verkan egentligen - hon har ju inte gått hela kuren än - och vad göra om det inte blir bättre..?

Medicinering och promenad

2011-08-18T21:26:00.000-07:00

Long time...med bloggtorka.

Wilmagumman har som läsare förstått känts fin i sommar men häromveckan kändes inte traven som den brukade och hon gick väldigt försiktigt i nedförslut. Därtill märkte jag att hennes "vanliga gallor" så här års (när vi börjar stödfodra med hö) inte betedde sig som vanligt, dvs de brukar alltid minska eller helt försvinna vid motion, men inte nu...

Det blev påhälsningar av veterinären och ett konstaterande att Wg fått inflammation i kotsenskidan (slemsäcksinflammation) och det behandlas med inflammationshämmande medicin och en lindrande salva som ska masseras in i kotorna fram. Jag har ju turen att ha en matglad häst så att jag blandar medicin i kvällsfodret bryr sig inte Wg om utan äter glatt upp maten ändå.

Motion de närmaste veckorna blir det i form av skritt på slät mark och det är förstås helt ok, man kan göra mycket nytta i skritt. Nu har det hittills blivit promenad vid hand och tömkörning genom byn och i skogen - varav det senare är ett ypperligt tillfälle att samla ihop finhästen och få henne att lägga mer vikt bak. Hon är fortsatt lika arbetsvillig, social och glad. Minst 30 minuters skrittarbete om dagen är det sagt, så ikväll blir det en skrittrunda med vagn och på lördag en skrittrunda uppsutten.

Fick förresten lite beröm av veterinären också - att Wilmagumman, trots sensommaren, inte är fet utan tvärtom i riktigt fin form för att vara en åldrande kallblodsdam. Detta underlättar både läkningen och minskar belastningen på framkotorna.

Hur blev det inflammation i kotsenskidan då? Ja, anledningarna kan vara flera... Belastningsfel, foderomställning, slag/tramp, småsår, arv/ålder, annat... Ibland uppkommer inflammationer och ingen vet varför. Nu behandlar vi enligt doktorns order och sedan får vi ta det därifrån.

Hopphäst?

2011-07-31T05:15:00.000-07:00

Njae, Wilmagumman är ju ingen hopphäst men igår fick vi minsann till några få skutt över fallna träd. De var visserligen inte högre än att hon skulle kunna gå över dem men med lite draghjälp från halvblodskompisen så hängde Wilmagumman på att skutta över de låga hindrena. Tekniken är väl sisådär vad gäller avstånd - hon hoppar en bra bit innan hon kommer fram till hindret - och höjden tyckte hon tydligen också att det var bästa att ta till på den säkra sidan :-))
Kul tyckte matte som inte precis är nån hoppryttare.

Rena bergsgeten .-)

2011-07-25T01:37:00.001-07:00

Igår blev det en tvåtimmarstur upp mot Nöppe/Vitberget, mycket klättrande på mysiga småstigar och här och där lite stenigt men se min vän har blivit allt säkrare på foten ute i skogen och igår hade hon oväntat bra koll på sina fötter! Jag riktigt kände hur hon koncentrerade sig på var hon skulle sätta fötterna, och det både bortåt och hemåt. Hon var till och med mer fotsäker än medföljande islandshäst :-). Uppe på berget finns det massor av fina vägar för lite mer fart. Det fick bli lite trav upp på "toppen" och det var stenkul tyckte Wilma som med spetsade öron sänker sig och tar i så det ryker... Visst flåsar hon när hon kommer upp men hon är så glad att hon nästan trippar nedför i småtrav - utan att snubbla det minsta.
Vi hittar också till den kuperade men fina väg som passar så bra för lite galopp - väntade mig nästan en brall men hon gör ju inte sånt så det blev bara ett pip :-D
Tillbaka i stallet blev de ompysslade - fick mumsa i sig lite kraft och sedan gå i hagen bakom stallet. Imorgon blir det nya skor på fötterna - hovarna har växt fort i sommarvärmen. (och då är jag ännu mer imponerad att hon inte snubblade runt där på skogsstigen...)

Efter utsläppet blev det storstäd av stallet, högtryckstvätt och skrubb innan allt spån släpas ut och nytt fräscht läggs in. Bra att passa på när det var liiite svalare (bara +20) och bara så skönt att få det gjort. Nu är vi redo för hösten - i alla fall i stallet.

En veckas semester kvar...

Sommar o alldeles för mycket sol (och brems)

2011-07-19T01:21:00.000-07:00

Wilmagumman och hennes lillmatte

Vi lånar en äng nära sommarbetet, linan är utifall att ... men sanningen att säga skulle de klarat sig fint utan den då Wilmagumman varken brydde sig om passerande husvagn, bilar, soptunnor eller 3 skränande ungar på moppe. Hon har ju lillmatte att ta hand om ;-)

Trots värmen denna dag - häromveckan - verkar Wilmagumman alldeles oberörd av hettan. Och trots en längre tur med matte och hästkompisarna kvällen innan fanns det inte en minsta antydan till trötthet hos vår fina häst. Bara pigg och glad lyssnar hon på lillmattes minsta vink.

Men ändå, det är varmt och insekterna gör sitt bästa för att irritera både två- som fyrbenta vänner - avslutar vi på ängen och går/springer tillbaka till sommarhagen.

Ovanståenden var häromveckan då storebror tog kort.

Sedan dess har jag varit med bror hemme i Småland och hälsat på hos mamma och lite andra släktingar.
Wilmagumman med hästflock har fått flytta tillbaka till byn och första sommarängen - där det växt upp lite färskt gräs. I fina sommarhagen "vid havet" har det varit varmt och torrt och gräset har blivit där efter - torrt och gult... Vi hästägare, drömmer nu om regn - de fåt droppar som kom i natt räcker inte långt - så gräset i fina sommarhagen kan växa och vi åter kan släppa vännerna där nån vecka i augusti. Visserligen finns det insekter även där men brisen från havet har gjort att de syns väldigt lite bitna - och det gillar vi.

Wilmagumman har mest fått vila när jag varit bortrest, en lugnare runda med vänner och sedan skritt till byn. Helt ok men jag vart ju sugen på en sväng när jag är hemkommen och igår förmiddag for vi ut, två glada hästtanter med resp tant i sadeln. Wilmagumman fortsätter att förvåna matte med massor av energin i den kvava värmen och utan att bli överivrig för den skull, bara glad och energisk - underbar!

På sommarpromenad

2011-07-10T05:17:00.000-07:00

Med heta +29,5 grader (i skuggan) skippade vi ridningen idag och begav oss istället på en liten promenad till denna underbara äng där jag önskade hästen kunde fått sommarbete. En äng med vatten på två håll och där det nästan alltid fläktar... rena drömmen såna här sommardagar. Nu tjuvade vi lite bete till hands i ena hörnet. Wilmagumman och lillmatte

En bild innan vi for på hästarnas sommarhage, bakom stugan kan man ana havet och en liten båthamn. Nu hoppas vi på regn för det är kruttorrt i backen.

En sommardag

2011-07-05T07:24:00.001-07:00

Då bror min är och hälsar på passar jag på att ta med honom till hästen och sätter förstås en kamera i handen på honom. Rida ville han inte så han fick fota :-)
Gladgalopp på en lite ängsväg som går rätt upp mot asfaltsvägen vilket är anledningen till att matte här bromsar för fullt, Wilmagumman ser som vanligt glad ut när det går fort :-)

Lite galopp på en småväg nära sommarhagen.

Och fint ner till skritt.

Vackra vyer, synd att det vart lite suddigt.

Lekte till AR på tillbaka vägen, fick till lite "tramp"
(halverst piaff, synd bara att bilden vart suddig)

Vill inte stå till, för mycket irriterande flugor för att det ska vara helt bekvämt
(jodå, jag hann svälja en och annan fluga som vanligt vid ridturer om sommaren)

Sol och hetta

2011-06-30T23:20:00.000-07:00

Wilmagumman går i en underbar sommarhage med lite havsutsikt - skönt då det fläktar lite i de senaste dagarnas tropiska hetta och extra plus att insekterna inte är så bitade. Men bremsen härjar ju alltid i sommarhagen och just bremsen är ju en insekt jag gärna skulle se som utrotad...

Lite motion mellan varven, ung. 3 dagar i veckan, har det blivit - trots mattes envisa förkylning - och Wilmagumman verkar inte det minsta brydd över värmen. Visst svettas hon men framåtandan är det verkligen inget fel på :-). Det finns massor av småstigar kring sommarhagen men vill man hålla högre fart så får man rida en bit längre bort. Det gjorde vi sent igår - bort på fina (och dammiga) sandvägar. Wilma har inget emot att hålla tempo och det är så härligt att få ta del av hennes livsglädje.

En dag ska jag komma ihåg att ta med kameran till sommarhagen så ni får se hur vackert Wilmagumman bot om sommaren.

Bildbomb från Ammarnäs

2011-06-24T02:00:00.000-07:00

Conny och blåöga Freja

Wilma och söta Muggur

Jag med Urta (som tog en tupplur under vår paus)

Syftet med resan; fjäll, fiske och islandshästen

Paus för familjen och hästarna på vägen upp
Vårt logiment med tillhörande hästhage
Fisketjärn precis vid stugan, far & dotter fiskade
Uppsutten paus och skådande av utsikt; Wilma trivdes med Muggur
Jag bromsar pigga Urta - fotat lite snett bakifrån...
Skönt bladsadel från Monsegur - kan rekommenderas

Lite stolt kan jag säga att jag nu definitivt fått pröva på flygande pass då övriga gänget drog iväg i galopp hängde Urta på i sin snabba pass - häftigt! Jodå, jag fick galoppera också men å andra sidan kan jag ju galoppera hemma ;-)

Bedövande vackert i Ammarnäsfjällen

Fågelskyddsområdet Marsivagge med sitt meanderslandskap

Mera mys med Mugge

Söta Urta sedd från ovan, både rödhätta och blondin

Ljuva sommarkvällar

2011-06-19T05:01:00.000-07:00

Se så duktiga de är mina flickor, Wilmagumman som tycker det är knepigt att gå över bommar hade däremot inga problem att trava över dem. Perfekt avstånd travar hon över och här nästan ingen hov i backen. Lillmatte har väl närmst idealisk sits över bommarna också. Här ser ni ju också vår nya sadel som inte bara frälst mig, utan nu även lillmatte - Wilmagumman verkar som sagt också väldigt nöjd med sadeln.

Matte red också lite men ni får nöja er med en bild på familjens två tanter efter ridning.

Ikväll blir det till att rida till nya beteshagen, jättefin stor äng, med utrymme för svalkande skugga och glimt och bris från havet. Tror min vän kommer trivas där med sina vänner.

Betessläpp mm

2011-06-10T11:18:00.000-07:00

Äntligen fick hästarna i veckan påbörja betessläppet på en längda inte så långt från stallet. Som vanligt står matte beredd med kameran och hoppas på att hon ska få lite vackra springa-bilder och som vanligt kommer Wilmagumman med kompisar knappt in i hagen innan de sätter tänderna i gräset och äter. Som synes rör de sig inte långt ifrån "insläppet" den stund vi står och väntar på någon slags "uppgörelse" om rangordningen då fina Ilina(längst fram på bilderna nedan) inte delat vinterhage med W & D, men åter igen finner vi att rangordningen tydligen är klar samma stund de släpps i hagen.

Våra tre tjejer på första grönbetet, Dimma, Ilina och Wilma

Vi har mjukstartat betet, Wilmagumman har fått beta vid handen ett bra tag, ca 30 minuter åt gången, litet gräs i hage har det blivit i våra "extra-hagar" bakom stallet och de senaste dagarna har damerna fått beta här på längdan på natten för att sedan flytta över till stallets hagar på dagen. Nu har det varit "gräsligt" varmt i veckan - ja tropisk hetta - så då har de t o m fått vila ut inne i stallet, tydligt uppskattat av våra tjejer som glada möter upp vid grinden på morgonen och följer med till stallet.

Men hettan är nog inte största problemet, insekterna är elaka. Wilma klarar sig bra utan täcke - ja jag har ett flygtäcke men då hon lyckades krångla sig av det förra sommaren ser jag hellre att hon går utan än trasslar in sig i täckesremmar. Vi har övat på det här med "spray-flaska" i vinter - då balsamspray för att reda ut trasselmanen - och får Wilma bara en godisbit så står hon still och låter matte spraya. Så var det inte förr...då gick hon sin väg om matte kom med sprayen ;-)

En ridtur i hettan kunde vi inte låta bli, sent på onsdagskvällen gav vi oss ut...ca kl 21 och då var temp fortfarande ca +26 grader. Tänkte mig att vi kan ju ta det lugnt och skritta men icke, sa Nicke - eller i det här fallet Wilma. Det vart lite glad-trav, eller leka "travtävling" på mysiga skogsvägen förbi "gården i skogen" och vidare bort på fina raksträckan. Vi kom inte så långt på denna raksträcka för lördagens storm hade fält några rejäla träd rätt över vägen och någon möjlighet att ta sig runt fanns inte så vi nöjde oss och red hemåt. Alla var vi genomsvettiga och hästarna fick "bada-svampbad" vilket också uppenbarligen uppskattades för Wilmagumman stod och slumrade. Inte heller vad hon hade gjort förr då hon inte alls brukade uppskatta svamp-bad...saker och ting förändras ;-)

Med tanke på träden som ramlat över vägen kom jag att tänka på min hästsommar som 15-åring då jag fick låna finaste ridskolehästen Winnie the Pooh. Hade jag haft honom hade vi lätt hoppat över de fallna träden. På hans rygg hade jag vågat - jag lovar!

Finaste Winnie the Pooh (dålig kvalitet, fotat fotot)

Bara bättre och bättre...

2011-06-02T10:12:00.000-07:00

Min "prickiga" häst

Ja min älskade fyrfota gumma är alltid fantastisk att umgås med men de senaste veckorna, tja dagarna känner jag verkligen att hon är tillbaka helt och fullt. Och ja nästan till och med ännu bättre... Jag kan inte nog hylla den nya sadeln jag köpt - den är så mycket bättre än jag vågat hoppats: jätteskön att rida i och jag lovar och svär - min häst är lika glad i den som jag. De senaste ridturerna har jag knappt velat sluta rida och idag, imorse red vi fina men något korta sandvägen inte långt från stallet (man måste bara ta sig under låga cykelvägen under E4 där trafiken dundrar på i 110). Bort en bit, klättra lite uppåt Vitberget på småstigarna och ner en annan stig, sedan riktning hemåt och sedan vända och rida bortåt igen för att åter ta en annan liten stig upp i backen och en fjärde stig neråt, för att sluta ridturen med lite busgalopp hemåt igen. Det är så skönt med att sitta på sin glada busgumma som visserligen ligger på lite extra i riktning hemåt, men som inte heller har något emot att vända bortåt igen.

Vädret kändes som det slog om, det var nästan lite regn i luften när vi gav oss ut så jag tog på med varma svarta fleecetröjan - sedan blev det sol och värme och vi vart nog lika svett bägge två. Men inte gör det något - Wilma fick beta en stund och sedan rulla sig i hagen. Själv åkte jag hem och hoppade i duschen.

Sommarhagen är uppsatt och efter helgen blir det betesgång för våra vänner, men i år tänkte jag nog försöka hålla igång min Wilmagumma. Hon börjar bli riktigt fion och fräsch i kroppen nu och orken har dramatiskt ökat bara senaste veckan. Hon vill, vill, vill jobba... älskade häst <3

Bomlös sadel

2011-05-27T23:55:00.000-07:00

Igår fick jag hem nya bomlösa sadeln och den fick förstås provas omedelbums samma kväll trots hällregn. Egentligen ville jag ha en svart men det fanns ingen i lager utan skulle i så fall få beställas men det fanns en brun demosadel som kunde skickas direkt och med lite rabatt. Ja, jag är ju lite av den otåliga typen - vänta länge på sadel lät inte så lockande och om sadeln är brun är väl inte hela världen. Smålänningen i mig gillade förstås också rabatten :-)

Bild från Stall Vrå

Sadeln är inte lika ljus som på bilden, nästan mer Bourdeaux-röd och faktiskt riktigt snygg, passar väl inte riktigt till mina svarta stigläder och svarta sadelgjord men då får jag väl köpa nytt ;-)

Så hur gick provridningen då? Den gick fenomenalt bra. Väldigt skön sadel för mig och finaste Wilmagumman kändes lite förvånad men också väldigt nöjd och avslappnad. Lite invänjning behöver vi nog båda då känslan är lite annorlunda, jag känner hästens rörelser mer tydligt och hon känner min viktfördelning på ett litet annorlunda sätt. Men de stunder jag kunde sitta still, i balans och bara följa (svårare än man kan tro) då var det rent magiskt. Vi red i alla gångarter nästan alla tempon, samlad trav med hängande tygel och energiskt men samlad galopp - allt kändes bara så bra, så bra. Tillbaka i stallet verkade Wilmagumman lika nöjd med sadelvalet som jag känner mig.

Idag blir det provridning nr 2, ett lätt pass på ridbana hade jag tänkt. Får väl se om jag återkommer med mer hyllningar då :-)

Kom på att jag kanske inte skrivit varför jag köpt ny sadel. I vintras började ju Wilmagumman kännas obekväm i rörelserna och efter lite oroligt grunnande visade det sig att hon blivit felskodd med snedbelastning till följd. Detta krävde ett par skoningar att rätta till och under tiden fick det bli mycket skritt vid handen, för töm och framför vagnen. Så småningom även uppsuttet i westernsadeln vilken jag snabbt hade märkt att Wilmagumman föredrog framför dressyrsadeln. Allt skrittande har utvecklat min fina häst och hon har byggt ryggmuskler som aldrig förr och den "gamla" dressyrsadeln jag köpte för mindre än två år sedan - som passade så bra på henne då - var nu för trång. Wilmagumman visade tydligt, men vänligt, att hon inte trivdes med sadeln - hon var som två olika hästar; en pigg och glad med westernsadeln och en ovillig och stel med dressyrsadeln.

Varför inte nöja sig med westernsadeln då? Jo, den är fin och rätt bekväm när ljumskarna vant sig att sitta brett. Jag har däremot inte vant mig vid stiglädren (fenders heter det nog på "westernspråk") och fick rent av ett bensår på smalbenet av dessa (fult sår som läker långsamt). Wilmagumman har ju också en lillmatte och hon har svårt att rida i en stor westernsadel, stiglädren går inte att korta tillräckligt och hon får nästan sitta i spagat i denna bladsadel. Så westernsadeln får bli husses sadel de gånger han kommer sig ut (och kanske när matte känner sig lite western-inspirerad).

Dressyrsadeln kommer att säljas - den är fortfarande i mycket gott skick och passar säkert någon annan häst som inte är lika bred över ryggen som min Wilmagumma.

Stenar är hemska grejjer

2011-05-20T23:11:00.000-07:00

Ännu en underbart trevligt ridtur igår med finaste hästen. Favoritstigen ännu en gång nu tillsammans med prickiga hästen från grannstallet. Jorå, Wilmagumman gillar den här prickiga grannen - utom ibland när hon hoppar runt och far, då är hon nog lite läskig tycker Wg som INTE vill bli påsprungen... Pigg, glad och småsjungande traskade hon glatt där upp för mysiga stigen. En stund innan hemkomst märkte jag dock att hon började gå konstigt...nej, inte nu igen hann jag tänka och fick en klump i magen tills jag kopplade någon sekund senare; hon försökte visa att det fastnat en sten under hoven. Matte hoppar raskt av och Wg lyfter och visar vart stenen kilat sig fast. En rätt stor bumling hade satt sig rejält och närmasta pinne dög inget till utan rök av. Så småningom hittade jag en annan sten som jag kunde slå bort den första stenen med. Hela tiden stod min vän lös och ledig och väntade - ja vart skulle hon gå med en stor sten i hoven..? Jamen matte var duktig och fick bort dumma stenen - Wilma blåste lite "tacksamt" på matte och stod sedan still medan matte fick öva i att hoppa upp från marken. Ibland önskar jag att min häst var lite mindre - hon är en rejäl kallblodstravare på 160 cm - eller förstås att jag kanske var något smidigare (och lite "lättare i typen")

Idag, lördag, blir det storstädning i stallet. I like, för då får jag ju lite gratis träning :-))

söndagen 15 maj

2011-05-15T06:29:00.000-07:00

Det tar lite tid mellan inläggen men nu ska jag i alla fall få till lite om senaste nytt om Wilmagumman.

Nu är det uteliv som gäller för hästarna, lite gräs att äta av finns det i gräshagen - de får fortsatt högivor 3 gånger om dagen. Insekterna är fortfarande få.

Wilmagumman känns helt återställd efter sin hälta i vintras. Pigg och glad att rida så länge inte dressyrsadeln kommer på... Varför? Jo, när vi drog igång "träningen" igen fick det bli mycket promenader vid hand, tömkörning och promenader framför vagn och med detta har finaste Wilmagumman breddat sig över ryggen och fått ganska fina ryggmuskler. Sadeln följer tyvärr inte formen så den har blivit för smal... Nu har vi ju som tur är en westernsadel så den får duga tills matte bestämt sig för vilken ny - bomlös - sadel som ska införskaffas. Men utöver det - hon rör sig fint i alla gångarter och i alla tempon. Och hon är glad!

I torsdags blev det en härlig runda i skogen - klättring upp en stig och ner en annan och tillbaka igen - den andra stigen är den mysigaste stigen tycker både jag och Wilmagumman (hon börjar alltid med sitt glada hummande på den stigen). Längst ner på stigen är det härligaste sandvägen som passar bra att trava lite sakta och samlat på - det lutar ju lite neråt. Längst ner har vi skaffat oss "ovanan" att vända och ta fri fart i galopp uppför (jaja, full fart då...) ... den här gången låg det två hästar framför och de - hu & fasa - skrittade! Wilmagumman var upprörd, krökte nacken, trampade på som värsta friesern och hrummade som värsta älgtjuren... men det fick ju de framförvarande hästarna att börja springa (tror Wilma i alla fall - matte hojtade ju också att vi vill galoppera). Bara några hundra meter i galopp sedan fick det bli rask skritt uppför stigen där det blir lite tätare skog - och en glatt hummande häst :-). Det där hummandet gör mattehjärtat varmt och leendet sitter kvar i dagar efteråt...

I förrgår fick det bli en runda med vagnen och den här gången höll husse i tömmarna. Matte satt bredvid och undrade lite varför hästen hennes travade så "långsamt"... så jag fattade tömmarna för att känna efter lite och genast var det annat tempo i min häst! Jaha, hon tar det lite lugnare när husse håller i spakarna, precis som när lillmatte får ta tömmarna. Med matte vågar hon hålla högre fart antar jag ;-)

Igår skötte hon sig också ypperligt när vi för en gång skull hade två hästar och jag fick äran att rida ut tillsammans med min bonusdotter/lillmatte. Jag satt på piggelin pigga lilla islänningen Dimma och lillmatte red Wilmagumman. Utifall att det skulle komma trafik (eller en älg eller annat otyg man kan möta på) så hade jag en nödlina, Wilmagumman är gudasnäll men kan bli stark i skogen. Kan ju säga att jag behövde aldrig använda linan, den hängde slak hela tiden, och Wilmagumman lyssnade på minsta lilla signal från lillmatte. Det har torkat upp snabbt i skogen så vi for runt på några gräsvägar inte långt från stallet - det gick hur bra som helst. Jag hade jättekul på studsiga Dimma, 20 år ung, och lillmatte sken som en sol och Wilmagumman, hon såg också riktigt glad och stolt ut - vad fint hon tar hand om sin lillmatte. Och för all del sin husse och matte med för den delen - den idealiske familjehästen - vår älskade häst!

A la Känguru

2011-04-17T10:28:00.000-07:00

Ja, då matte var tvungen att resa bort i tjänsten och medryttaren hade sjuka barn hemma fick Wilmagumman finna sig i att vila i hagen i flera dagar... Så på fredagen tyckte matte att det är nog bäst att rasta sin häst så lillmatte kan rida på lördagen. Wilmagumman vet att det är skritt som gäller första biten, raska kliv och öronen skarpt riktade framåt fram till vägkorsningen - sedan tripp-trapp-trull; "springa matte!" Väntar på "startsignal", den brukar komma efter att de två husen passerats, Wilma kan inte riktigt hålla sig, dumma matte som inte vill korta tyglarna, Wilma bara måste trippa fram och frusta men drar inte iväg - matte har inte kortat tyglarna än...och där, matte tog lite i tyglarna och "tänkte galopp" - rumpan under och rivstart med ett kängurusprång (!). Wiieeee vad det är kul att galoppera! Igen rätt så korta sträckor men i alla fall, galopp - gladgalopp. Mötte travhästen två gånger, Wilma vet att vid alla möten tar man det lugnt, håller åt sidan och tyckte sedan att då travhästen passerat - wiiiieeee galoppera mera. Matte skrattar och försöker ryta på samma gång...vi ska ju ta det lugnt..! Dumheter tycker Wilmagumman :-)

På lördagen är det lugnare, lillmatte rider på ridbanan. Lite spännande då det är vårstädning här och där på gården, det blåser också och bara det är spännande. Liiitet skutt även med lillmatte, men bara ett lite försiktigt så där, Wilmagumman vill ju inte tappa lillmatte! Lite trav på volt, fin trav. Avslutar med några få galoppsteg direkt från skritt, lugn och stadig samlad galopp som bara är så skön - gott att lillmatte också fått prova på den.

Bättre och bättre dag för dag...

2011-04-10T11:10:00.000-07:00

Nya fina hovar gör visst underverk för min fina fyrfota vän - matte red en kort sväng på fredagskvällen i mjölkvita dimman som rullade in över stan efter en solskensdag. Men vad gör väl det när man sitter på sina glada hästs rygg. Fortfarande övervägande skritt men med kortare pass i galopp (som är lite snällare för benen än traven).

Igår lördag promenerade hon raskt, stadigt och glatt med husse uppe i westernsadeln medan matte lånade piggelinpigga islänningen Dimma - 20 -årigt krutpaket som tyckte skritt var en utomordentligt tråkig idé... lite studs här och där :-))

Idag hade jag stallet på morgonen och det är så mysigt att pyssla på i stallet i lugn och ro. Satte mig sedan på gaveln i solen men blev snart utstirrad av min häst som kom till grinden och ville uppenbarligen att vi skulle bege oss ut. Idag tänkte hon inte bara skritta, den saken var klar och visst - korta pass med galopp, alltifrån 3 språng upp till 10-20 språng, däremellan skritt med lite mjukgörande övningar. Hon kändes så fin och bara såå glad - äntligen får hon springa lite...

Skynda långsamt

2011-04-06T21:32:00.000-07:00

Eller faktiskt; skynda inte alls. I alla fall inte på hästryggen. Häromkvällen tänkte jag mig ett kort pass på lilla ridbanan på granngården. Wilmagumman var helt med på det hela och traskade glatt iväg utan att matte styrde. Så bra, jag kan säga riktningen och så går hon själv..? I denna spirade vår utgjorde grindpassagen en lite utmaning då ena halvan utgjordes av stor blöt isfläck - inte något som Wilmagumman normalt ser som säkert att gå igenom och för stort för att hoppa över. Andra halvan var mer upptorkad men där låg ju ena bommen och bommar är en krångliga saker att kliva över enligt Wilmagumman. Så vad skulle hon göra. Själv satt jag bara stilla med hängade tyglar och väntade, jag vet att om hon tycker det är för läskigt att passera då vänder hon huvudet och puffar på min fot "Nej, jag vågar inte gå här, kan inte du gå först?". Denna kväll tittade hon noggrant på på de två alternativen och bestämde sig sedan för att försiktigt kliva över bommen. Duktig gumma! Hur snabb är du att mana på din häst när hon/han tvekar? Eller ger du henne/honom en chans att lösa det hela själv genom att få fundera en stund? Tja, har man häst som vill vända och gå/springa hem, då kan mna ju kanske inte sitta passiv. Allt eftersom åren går tror jag att jag blir bättre att känna in Wilmagumman, ibland kan hon bli spänd för någon vi möter men jag ger jag henne rätta signalerna kan hon också slappna av igen lika snabbt. Hon "säger till" när hon tycker något är för läskigt att passera utan att krångla eller kasta sig, hon puffar på min fot. De gånger hon verkligen inte vågar gå har jag hoppat av och gått före - då tvekar hon inte att följa och hon följer utan stressa. Helst vill hon då spåra mattes steg...som om "håller marken för matte, håller den för mig..." Jag antar att hon inte tänker på att matte är något mindre än hon?

Kvällen ur Wg synvinkel - kanske?

2011-04-04T12:13:00.001-07:00

Matte var sååå långsam ikväll. Hon kom sent till stallet - herregud, solen var ju på väg ner - sedan försvann hon in i stallet hur länge som helst. Men hur lång tid kan det ta egentligen att mocka en box (tja det var ju faktiskt två men det kunde ju inte jag veta) och lägga fram maten. Jag vart ensam och övergiven i hagen då bästa kompisen var ute på tur. Jaja, det fanns ju hästarna i de andra hagarna men inte i min hage. Jag hojtade på matte att skynda sig flera gånger och hörde bara henne svara "jaja, jag kommer...". Åååå vad hon var långsam. Bäst att springa runt och bocka lite i hagen - o se där kom ju matte! Full spira tvärs över hagen, bäst att skynda sig så hon inte tar de andra hästarna först! Matte skrattade och tyckte jag var lite tokig så jag tokade mig lite till, varför skritta in när jag kan passage och kröka på nacken som flådigaste frieserhäst! Men in i stallet ville matte gå först och att jag också skulle gå, så då gjorde jag så. Å så skönt att komma in och gnugga sig på gummiväggen - det kliar ju i hela pälsen.

/Wilmagumman (som hon såg ut att tänka ikväll)

Inte jag som håller i tömmarna

2011-03-19T07:12:00.000-07:00

Ännu en lördag med strålande solsken och det fick åter igen bli en runda med vagnen, fast idag fick inte/behövde jag inte hålla i tömmarna - det gör ju lillmatte så jättebra :-).
Rask och rejäl skritt fick det bli för att långsamt bygga upp styrkan hos min häst igen, vi behöver inte precis driva på men inte heller ligga på bromsen. Så länge vi inte ökar tempo så är hästen vår duktig på att hålla gångarten.

En vacker vårvinterdag

2011-03-12T06:01:00.000-08:00

Så här skönt har vi haft det idag, en lugn tur med vagnen, i underbart solskensväder. Livsnjutning på hög nivå.
Fina Wilmagumman ville nog egentligen hålla högre fart men just nu får det bli rask skritt ett tag framöver- både för underlaget och för hennes egen skull. Inga konstigheter att skåda i hennes rörelsemönster idag i alla fall, i verkligen inte något fel på arbetsvilja och glädje - har jag sagt det förut? Hon är så härligt min fina älskade häst :-))

Lite arbete vid töm

2011-03-09T07:59:00.001-08:00

Lite lätt arbete på töm efter senaste tiden pyssel i stallet och promenad vid handen. Lilla ridbanan är till hälften avfrostad - och där det är isfritt riktigt fin och sviktande. Tömkörningen blev mestadels i skritt då vännen min inte alls gått rent i traven (se föregående inlägg). Men några travsteg på volten i blåsten visade ingen hälta. Jag blir lite konfus - ska jag ringa ut veterinär så han/hon kan konstatera att: "nej, hästen är inte halt" - inte idag i alla fall...
Stallägaren, en fd travtränare och en riktig hästkarl, hade sett lite från håll och även han såg att hon för dagen gick rent. Han rekommenderade att hon bara skrittas en månad, för hand, i töm, uppsuttet eller framför vagn och med benlindor fram som stöd. Jag lyssnar och gör så. Motioneras behöver hon för efter allt ätande med fri tillgång så har hon blivit lite tjock om magen.
Inget fel på koncentrationen trots att busungen, 2-åring Corzo, i hagen bredvid gjorde allt han kunde för att skrämmas och störa. Inte ens den allt mer tilltagande blåsten störde min underbara hästs lyhördhet. Hon har en stor plats i mitt hjärta

Vad felas dig min vän?

2011-03-03T13:05:00.000-08:00

Usch vad ledsen jag är ikväll. Den senaste tidens positiva vibbar från Wilmagumman vid våra lugna ridpass fick ett bakslag ikväll. Det var en enorm skillnad mot måndagens lilla ridtur då hon kändes hur fin som helst, jobbade glatt och fint i lugnt tempo, bra balans, fin rytm, fin form. Ikväll började det inte illa men jag fick ändå en känsla av ... tja "hmmm" - det kändes lite orytmiskt och stelt från början. Det har blåst som attan idag så jag tänkte att blåsten kanske hade påverkat muskulaturen lite. Allt eftersom blev det sämre och sämre - i synnerhet nedför backen där jag nästan ville gråta när min häst går alldeles kantigt. Inte kunde jag hoppa av och gå heller för dagens blåst har gjort alla vägar till isgator, inte gör jag nån nytta om jag måste hänga om halsen på min häst för att ta mig hem... så vi fick skritta på sakta.

Tillbaka i stallet är hon som vanligt, god och glad. Matte kände och knådar överallt och hittar inget konstigt, böjer alla ben och leder, inget konstigt. Lite värme på benen men hon har ju rört på sig så inget konstigt där heller. Ingen svullnad eller ömhet, men vad är det som felas..? För det är inte rätt. Nu blir det vila imorgon och promenad på lördag. Nästa vecka ringer matte veterinären...

Min vackra lilla häst

2011-02-27T11:55:00.001-08:00

Ytterligare två svängar har vi hunnit med, jag och min älskade häst. En kvällsrunda i fredags tillsammans med stallkompisar där det var tänkt som en lugn runda, och det blev det också - mestadels. Wilmagumman var glad att komma ut på tur och tyckte gott att hon kunde trava sakta jämte sina skrittande hästkompisar :-). Jaja, så länge hon är nöjd och glad och inte drar iväg så lät jag henne hållas. Hon är ganska så skön att sitta på när hon mjukt gungar på i traven. Rörelsemönstret känns som vanligt så när som på när tempot blir högre, påskjutet höger bak funkar inte riktigt men där vet jag ju att tån är lite för kort efter missen i skoningen. Det får räcka med lägre tempon ett tag - om min älskade häst kan tänka sig det.

Igår fick det bli lite övningar på ridövningar på lilla ridbanan, först med lillmatte som övade in dressyrprogram L:D. En stund med matte som bara ville känna in känslan i rörelserna - kändes jättefint. Sedan kom "grannen" och väninnan E och jag bad henne sitta upp en stund för att skåda min häst från marken när en som kan rida mera "akademiskt". Oj så fint hon gick min häst. Å vad superlativen flödade från väninnan. Alla som sitter upp på min Wilmagumma blir lyriska, inte bara jag :-))

Lycka

2011-02-21T12:24:00.000-08:00

Ikväll kände jag igen min häst, nu börjar hon likna sig själv. När matte kom med sadeln gnäggade Wilmagumman, örona framåt, glad i blicken och ivrig i kroppsspråket. Härligt!
Det har inte blivit någon riktig motion på ca 4-5 veckor så det fick ändå bli en ganska kort och lugn runda, men hon var då pigg men snäll - travade samlat utan att matte behövde bromsa mer än med sitsen. Ja, sedan blev det ju nån galopp och då är det så lätt att öka farten så matte fick bromsa lite mera...men bara en gång, sedan var Wg lyhördheten själv.

Glatt hummande rask häst på hemvägen, vackert, stjärnklart och kallt (-22) men var gör väl det när vi äntligen känns vara på rätt väg igen. Lycka!

Utan hov ingen häst

2011-02-18T09:58:00.000-08:00

Tidigare i vinter tvingades vi byta hovslagare då vår ordinarie knäckt ett revben och det gick ju fint att få hovarna omskötta av en annan så han fick äran att sko om åter en gång. Vad matte inte tänkte på är att Wilmagumman är inte helt lätt att sko. Nej, inte att hon bråkar - inte alls. Men hon har en lite speciell ovana att snedbelasta och för att undvika detta har hennes ordinarie hovslagare ett lite speciellt synsätt på hennes hovar och hur han skor. Normalt är - vad jag förstått att många hovslagare skor efter hovens form - vilket funkar fint på hästar som har normal eller naturlig belastning av sina fötter. Det har inte Wilmagumman! En och annan skoning efter hovens form funkar, men uppenbarligen inte två i rad...

Jag märkte ganska snart att hon inte kändes som vanligt, något "orytmiskt", stel med ändå glad och framåt. Först trodde jag att hon kanske varit överansträng efter att plumsat i djupsnö, och nästa gång jag red kändes hon som vanligt - en stund i alla fall - och sedan konstig. Orolig matte som jag är och därtill med lite mer kunskaper om hästens muskulatur och rörlighet så kände jag igenom min vän cm för cm, hittade ingenting som jag inte hittat förut. Inget ställe som hon visade ömhet för, inga problem eller motstånd för att böja någon led heller. Magkänslan fick mig att tänka på hovarna - men jag kunde ju ha fel, hovarna såg väl ok ut, eller var de kanske lite - tja - ojämna. Rackarns, önskar jag kunde mer om hovar.

Jag gjorde upp en plan, i första hand - gå på magkänslan och be ordinarie hovslagare komma förbi och kolla. Om inte han hittar något fel, så skulle jag ringa veterinären, och i tredje hand - be en annan equifysioterapeut, helst också kiropraktor titta på min häst. Jag hade mitt sikte bestämt, gå till botten med det hela och om det nu skulle vara så att min häst helt enkelt börjar få ålderskrämpor - ja då får hon vara en ren lufsa-i-skogen-häst så länge hon är glad och nöjd.

Hovslagaren kom och han såg genast problemet. Han skor efter hästens naturliga tyngdpunkt och Wilmagummans tyngdpunkt är lite underlig, den skiljer sig nämligen åt från andra hästar. Han bedömde att det skulle ta en vecka eller två innan hon, efter att fått hovarna omskodda igen, kunde rätta till belastningen och ännu har jag inte kunnat kolla... Dåliga matte!

Förra veckan var jag på resande fot i tjänsten och några dagar hos lilla mamma hemma i Småland, den här veckan har det varit svinkallt (-30 menar jag då) och därtill fick jag feber och fått hålla mig hemma. Wilmagumman har varit på promenad med medryttare och f d matte men nån ridning har det inte blivit så jag är så spänd på hur hon ska kännas när jag väl sitter upp. Lite stel väntar jag mig då hästarna har fått stå inne mer än normalt (mer för att stallet och vattnet ska hålla värmen än att hästarna fryser...) men jag längtar efter att åtminstone få en lufsa-runda.

Klockrent

2011-01-28T11:08:00.001-08:00

Ikväll blev det bara en snabb sväng till stallet för att lassa in hö. Wilmagumman kom fram till grinden så snart hon såg bilen och nickade med skallen när jag såg åt henne - genast kom jag att tänka på vatten, hon vill dricka vatten. Lydiga matte sprang in i stallet och hämtade en hink med vatten och tacksamma hästen drack glatt upp en halv spann. Sedan var hon nöjd och återvände till hagkompisen och rundbalen. Hur går det till det där egentligen? Hur får hon in bilden/tanken i min skalle att hon vill ha vatten? Det är märkligt, fascinerande och rätt härligt att också hon kan "prata" med mig ibland.

Vintertur

2011-01-23T09:29:00.000-08:00

Länge, länge har jag väntat på tillräckligt bra väder för att ge mig ut med häst och vagn - det blir ju så himla kallt att sitta där bak i vagnen med kyla i luften. Lördagen bjöd på strålande solsken och lagom -4 grader...men se då var vi ju på bio på dagen och kom inte till stallet förrän i skymningen. Då fick det bli lite ridning på stallplan, först för mig och sedan för lillmatte på en så duktig Wilmagumman.

Idag söndag var det åter igen kallare - ett himla svängande i temperatur här - men jag hade bestämt mig, idag blir det köra som gäller. Jag hade ju liks lovat både häst och lillmatte :-). Klädda som Michelingubbar spände vi för en jätteglad häst - äntligen skulle hon ut och dra sin vagn.

Hela tiden öronen framåt och alldeles lagom framåtanda

Jo nog var det kallt, kunde inte låta bli att ta en bild på min frostbitna häst - se de vita ögonfransar - tillbaka på stallplan. Vi tvåbenta frös om fingrarna men då lillmatte höll i tömmarna under skritten hemåt fick jag tillräckligt med värme i mina fingrar för att kunna spänna lös hästen. Hoppas på mer behagligt väder framöver, gärna sol och några få minus - ingen mer snö - så det inte dröjer alltför länge för nästa tur med vagnen.

Veckan som varit

2011-01-16T00:44:00.000-08:00

Igen har jag varit krasslig så det har fått bli lite mindre tid i stallet än jag velat ha...men, men - hälsan måste komma först.

Måndag kväll fick Wilmagumman komma ut och skritta med en väninna i sadeln.

Sen tisdagkväll red jag själv på min pigga häst - mildare väder och halvmåne som lyste så starkt, så starkt, underbart!

Onsdag släppte jag ut alla hästarna och gjorde klart stallet på morgonen- hem och vila efter arbetsdagen.

Torsdag red medryttaren. Jag kämpade mig igenom arbetsdagen och somnade sedan hemma på soffan...

Fredag blev en snabb sväng till stallet, lite longering på stallplan med en MYCKET busig häst - tur hon inte bockar & brallar som en levnadsglad 2-åring när matte sitter på men det är väldigt kul att se henne göra det när hon får springa lite på lina (åh vad jag önskar att vi hade en bra ridbana där man skulle kunna löslongera - det hade varit så kul!!)

Lördag var det svinkallt med -25 grader och en väninna som inte suttit på häst på ca 19 år skulle rida Wilmagumman. Jadå, hon gjorde så trots att jag hickade till lite när jag såg hur PIGG min ungdomliga häst var. Nejdå, hon hittar inte på dumheter men det gick kanske lite fort här och där. Väninnan verkade inte misstycka som väl var och vill gärna komma och rida igen när det är lite varmare.

Söndag - medryttardag.

Nästa vecka får det bli nya tag för matte :-))

Tillbaka till grunden

2011-01-09T01:59:00.000-08:00

Saknat sittben?

2011-01-07T13:14:00.000-08:00

Igår hade vi AR-träning där det mesta går ut på att lära matte att sitta rätt i sadeln och det, mina vänner, är betydligt svårare än man kan tro. Matte har nämligen ingen vidare koll på sin kropp, höger sittben har hon hittat men vänster sittben har hon "tappat bort"... Men med träning, envishet och lite tålamod så ska hon nog hitta det saknade sittbenet :-). Väninnan E fotade under ridpasset men än har bilderna inte hittat till mattes dator. Om de blir godkända publiceras nån av dem här i bloggen vid tillfälle.

Idag blev det en kortare runda i snöfallet. Westernsadeln åkte på och ut vi for, skritt och lite övningar från gårdagens träning. Wilmagumman har fullt koll "böjd rakt fram" - enkelt säger hästen medan matte kämpar på att hitta sittbenen och sitta på rätt sittben - tycker fortfarande att jag bara känner höger sittben..? Underligt att min häst går framåt överhuvudtaget. Men det gör hon, finhästen. För första gången provade jag på lite galopp i westernsadeln, strålande tyckte hästen och kändes jätteglad utan att vara "springig". Hem fick jag för mig att vi skulle passa på att plumsa över åkern innan det blir för mycket snö, det var tungt redan nu men min fina häst bangar inte för lite arbete och kämpade glatt sig fram och med ett skutt hoppade hon över snövallen ut på byavägen och lufsade hummande hemåt stallet.

Vad gör man inte för en godis...

2011-01-02T07:22:00.000-08:00

Wilmagumman kan buga och har fått lära sig det av den enkla anledningen att det är ett bra sätt för hästen att mjuka upp stela muskler i ryggen. Hon bugar inte varje dag och hon får inte godis om hon bugar på eget initiativ. Finurlig är hon också min häst, till en början gav jag alltid henne ordet "ner" och satte mig på huk bredvid henne och gav godis mellan frambenen, alltid på hennes vänstra sida. Men då stretchar hon väl inte helt, så efter ett tag varierade jag och gav samma kommando och beteende på "fel" sida, dvs. höger om Wilmagumman. Hon hade ju raskt satt fram vänster framben, och då blev ju tokigt - hon tog en kort funderare, och bytte ben, ja nog tänker de våra fyrbenta vänner.

Jag är lite sådär halverst om att ge hästar godis i handen, har ju träffat på flera som är väl nafsiga. Wilmagumman har sedan långt innan jag kom in i hennes liv, alltid fått en godisbit när hon kommer in från hagen och innan dagens motion. Glömmer matte bort, skrapar hon med framhoven tills hon får sin godisbit. En ovana, jo jag vet. Men då hon är 18 år och alltid nöjer sig med en godis så har jag valt att bortse från denna ovana vid intag. Hon får också några godisar efter motionen, vid enklare motion/aktivitet får hon några i krubban, vid tuffare träning får hon godis i samband med stretchövningar. Jag går aldrig ut i hagen och ger henne godis, möjligen kan jag plocka lite gräs utanför hagen i början eller i slutet av sommaren, däremot går jag gärna ut och gosar en stund med min häst i hagen. Det är skönt för vår relation att all vår relation inte handlar om godis och mat.

Bus i vinterhagen

2011-01-01T10:01:00.000-08:00

Hur härligt är det inte att se sin 18-åriga häst rodeobusa runt i snön en vinterkväll, synd att det var mörkt så det inte gick att fota, men det var i alla fall mycket underhållande att beskåda. Det är en himla tur att hon inte far runt så där när matte sitter på ryggen :-). En stunds mys ute i hagen fick räcka för idag, tillsammans med min häst tog jag en stund och tittade på stjärnorna - härligt!

westernsadel

2010-12-29T14:41:00.000-08:00

Igår hade jag tänkt ett tömkörningspass men då temperaturvisaren visade -23 vid stallet ändrade jag planerna. Det fick bli massage av min goa häst och det var mycket uppskattat då hon faktiskt visade på ömhet i/kring bogbladet på höger sida. Lite extra omsorg just där med andra ord. När jag for hem efter kvällsfodringen visade temp i bilen på -29,5...*brrrr*

Idag var det lite mildare, "bara" -19, lite kallt för tömkörning men det fick bli lite mjukgörande ridning på ridbanan men vår westernsadel. Vi fick via hästvänner prova en fin westernsadel och denna visade sig falla min häst i smaken så det blev köp till fyndpris. Sadeln är en bladsadel, märke okänt - i alla fall för mig som har lite mer att lära om westernsadlar... Wilmagumman är ändå inte helt avigt inställd till sin dressyrsadel - jodå den är anpassad efter konstens alla regler och testriden men än en gång med "impression pad" - men jag märker så tydligt att hon kan slappna av mycket mera i denna westernsadel, den är klart bredare i bommen. Kan tyvärr inte säga detsamma om matte vad gäller avslappning då jag får sitta bra mycket bredare än jag är van vid men det ska väl gå att tänja mina stela ljumskar..?

Övningarna på ridbanan gick så fint, mjuka volter, enkla sidförande övningar, framåt-neråt, halt-skritt-halt-trav-skritt-trav-skritt-halt osv med hjälp av vikten mer än tygeltag och förstås sitsträning för matte. Hon är så duktig min häst, bjuder så fint, lyssnar så bra och glada spetsade öron.

Inte vår westernsadel men den är bra lik...

Sitsen

2010-12-28T06:51:00.000-08:00

Att lära sig rida är en uppgift som varar hela livet. (Balans till häst - förf Susanne von Dietze)

Då är det ju inte så konstigt att vi hästnördar håller på som vi gör, vi blir ju aldrig färdiga! Och det är just en del av det som är det underbara i att hålla på med hästar, inte bara ridningen kan utvecklas "för evigt", relationen till hästen, kontakten med en annan unik varelse och allt det som hör hästlivet till.

Jag anser att som hästmänniska måste man ständigt vara redo att gå tillbaka till grunden. När det gäller ridningen kan det vara sitsträning. Jag tänker ofta på hur jag sitter i sadeln, försöker känna in balansen, sittknölarna - sitter jag lika mycket på dem båda? Går min häst snett? Ja då betyder det ju ofta att det är jag som sitter snett. Är jag spänd i min ridning, ja då är det högst troligt att jag har en häst som också är spänd. Ett mål för nästa år är att utveckla min balans och min sits, minska oredan i sadeln så att säga. Måste då hitta någon kunnig som kan se mig från marken och berätta hur fasen jag nu sitter i sadeln...

En sväng runt ridhuset

2010-12-28T03:54:00.001-08:00

Igår kväll blev det en rejäl runda runt ridhuset och genom villakvarteren innan vi begav oss hem till stallet igen. Typiskt att ge sig ut och rida på kvällen när man är ledig på dagen men annat fick företräde för dagsritten och då får det bli att ge sig ut med pannlampa. I vanlig ordning är tanten min PIGG och glad, ständigt örona riktade framåt. Vill framåt, vill springa och det fick hon fast inte riktigt så fort som hon nog själv skulle föredra... Go'hästen! Självklart hade vi alldeles glömt att soptippen är öppen måndagkväll och där kom ena efter andra stora läskiga långtradare. Jodå, vi klarade oss med lite trippande.

Idag är det kallt, SÅ kallt så jag undrar om den tänkta tömkörningen blir av. Jag ska kvällsfodra så jag åker dit med avsikt att köra en stund på stallplan - blir jag stelfrusen så är det ju nära in till stallet igen. Wilmagumman lär ju inte frysa, hon verkar tvärtom gilla kylan - ja så länge det inte blåser då förstås.

God Jul!

2010-12-23T23:24:00.000-08:00

Wippidiidooo

2010-12-18T06:44:00.000-08:00

Hon är PIGG min tant, i vanligt ordning. Red en sväng på fredagkvällen och matte fick kämpa, verkligen kämpa om herraväldet. Wilmagumman var pigg, och fort skulle det gå... När det är mörkt sänker hon gärna huvudet för att se bättre i pannlampans sken, men då blir hon också så stark, så stark, och matte är rädd att vi ska vurpa, ett raskt snedsprång så är det lätt att hamna i backen. Jo matte fick finna sig i att ryta som ett lejon och då lyssnar Wilmagumman. Jo, lite skratt blev det också - hästen är ju så pigg och så glad. Och matte får träning som hon så väl behöver (?).

Idag fick det bli en längre tur på dagen, in och runt byn - kul tycker Wilmagumman, som gärna hälsar på barnen på vägen, däremellan kan man galoppera i lite mera sansat tempo, idag var hon inte fullt så laddad som dagen innan. Jodå, fortfarande pigg, men matte slipper bråka vilken matte är glad för hon gillar inte att bråka. Full snöyra ute på de norrländska vidderna...bra att rida i - faktiskt!

Vinterritter

2010-12-13T12:11:00.000-08:00

fotat 2010-12-10

Glädjen i mitt liv, min underbara häst. När dagarna känns motiga är det UNDERBART att komma till stallet och umgås med min finaste fyrfota vän. Ikväll vart det ridtur i sällskap med några andra och min vän är bara sååå härlig att rida. Det är häpnadsväckande hur mycket hon utvecklas i ridningen min snart 18-åriga tant - eller det kanske är matte som utvecklas? Mjuka fina galopper, det är en njutning att sitta på hennes rygg och bara följa med. Lyckliga matte!

Bloggpaus x 2

2010-12-03T23:13:00.001-08:00

Det är mycket nu, alldeles för mycket nu så jag tar bloggpaus även på denna blogg...

Kallt, blåsigt och mörkt

2010-11-30T11:26:00.001-08:00

Jo nog tog det emot lite att ge sig ut på ridtur men tillsammans med min glada myshäst glömde jag snart att det var kallt, blåsigt och mörkt. Hon bjöd självmant på mysigaste samlade traven, matte satt bara still i sadeln, tyglarna hängde och snart fick det bli lika mysig galopp, samlad och mjuk. Sedan tänderna fixades funkar bägge galopperna även om rytm, tempo och balansen är något olika i resp. galopp. Ikväll närmade vi oss balansen i bägge galopperna, matte har jobbat på - och kommer jobba vidare på att känna in var Wilmagumman har sina bakben så matte kan ge signal i rättan tid, utöver det sitter jag bara still och väntar - ja, jag har lite koll på bromsen också ;-).

Tyckte det skulle vara mysigt att plumsa lite inne i skogen och Wilmagumman var helt med på det, ingen tvekan att kliva över snövallen och med spetsade öron gick vi in i mörka skogen. Jodå, pannlampan lyste upp lite. Så härligt att skritta där, om än en liten omväg hemåt. Tänkte tillbaka till första året, då tror jag inte Wilmagumman hade gått in i skogen, inte utan en diskussion först, men då hade vi ännu inte etablerat den relation vi har idag. Idag är vi ett team, min häst och jag :-))

Vinterritt

2010-11-27T05:07:00.000-08:00

Vi har fått rätt mycket snö men inte värre än att det gick trava genom skogen och hitta fram till denna raka skogsväg som var plogad. Perfekt att trycka gasen i botten tycke Wilmagumman och matte fick jobba järnet för att hålla på bromsen.

Wilmagumman har varit lite oren i gången men det var nog som matte misstänkte, den slarvigt påsatta snösulan skarvde på strålen och nu när matte fixat bort den bit som såg ut att ligga och trycka så var det inga orenheter någonstans i min pigga tant.

I torsdags var det full snöyra och matte kunde inte låta bli att fota snömössan på sin älskade vän. Visst är hon lite söt i "snömössa".

Förkyld matte

2010-11-21T03:47:00.001-08:00

Lite dåligt med uppdatering kan tyckas, men jag har inte så mycket nytt att komma med.
Det blev ridning på måndagskvällen, pigg och glad fick hon rasa på i snön - det var skitkul uppenbarligen för hästen var bara SÅ glad och rolig.
Därefter har matte inte orkat med många knyck för här kom en väldans förkylning. Wilmagumman har dock blivit ompysslad och motionerad ändå, av medryttaren och av en stallkamrat som gärna lånade henne. Tydligen är Wilmagummans broms lite satt ur funktion just nu - vinterpigg i vanlig ordning *hehe*. Ja det ska bli intressant att sitta upp när orken är något så när tillbaka och se om matte kan justera bromsen :-))

Första vinterritten denna vinter

2010-11-13T04:50:00.000-08:00

Imorse blev det äntligen första riktiga ridturen i härligt, härligt vinterlandskap. Tyst och "orört" i gnistrande vitt landskap - ja jag gillar vintern mer och mer ju längre tid jag bor här uppe i norr.
Mer hinner jag inte skiva idag - ska förbereda allt till kvällens kalas ;-)

Diplomerad hästfysioterapeut & sadelspecialist

2010-11-10T09:03:00.000-08:00

Nu har jag äntligen efter fått mitt diplom, eller mina diplom. Nu kan jag börja "jobba på riktigt" - ska bara lista ut NÄR jag ska hinna med det... Jag tror jag har en liten plan ;-)

Hovslagare, stjärnklart och hästprat

2010-11-09T22:16:00.001-08:00

Tiden går till annat än att blogga...men en kort uppdatering kan jag nog mana mig att få ihop.

Oturen med hovslagaren fortsatte, han hade tänkt komma på tisdagen men tvingades skjuta på det till onsdagen men se...då åkte han av med bilen och knäckte ett revben. Sko tre hästar med knäckt revben är inte att tänka på så vi fick jaga tag på en annan hovslagare, fast då fick vi köpa skorna till hästarna själva. Inte så lätt då hästskor finns det många av och jag är ju bortskämd med en duktig hovslagare som alltid tar med sig allt själv. Så vad har min gumma för skostorlek..? Jag fick åter ringa nu sjukskrivne hovslagaren och fråga, så nu vet jag. Han var å andra sidan snäll att faktiskt rafsa ihop lämpliga skor och komma förbi med dem i stallet - jag lyfte hästhovar och han måttade så att det var rätt skor - hur snällt är inte det?

I söndags kom då en annan hovslagare - vi fick låna en från travet - och satte på skorna på våra hästar, så nu är det både brodd och sula - härligt. I måndags fick det blir en ridtur tillsammans med grannhästen Bella och det var sååå härligt - stjärnklart och två fina pigga ston. Wilmagumman var bara så glad när matte kom med sadeln och hela turen vart det glada hummanden och öronen spetsade, pigg och rask utan överil och utan skyggandet från föregående ridtur. Matte bara njöt!

Efter ridturen fick vännen stå inne o torka en stund medan matte masserade en valack i grannstallet - sällan har jag träffat en så kommunikativ häst som denne gentleman. En gång fick han påpeka- med ett pyttelitet tjuvnyp - att jag faktiskt var där för att prata med honom och inte babbla med hans matte! Ja, han hade ju rätt och när jag masserar så vill jag ha uppmärksamheten på hästen, dessutom erbjöd ju denna gentleman att stundom massera tillbaka, så trevligt!

Mörka november

2010-11-02T14:04:00.000-07:00

Ännu ingen hovslagare på besök - men han ryktas komma imorgon - men ikväll verkade det inte halt på byavägen så jag tänkte att vi tar oss en uppsutten promenad, skritt på den hårdfrusna backen. Bara skritta...det tyckte Wilmagumman var en väldans tråkig idé och rätt så snart visade hon att det fanns massor av spring i benen, ja, lite satt nog i huvudet också :-). Nåja, tyckte matte, trava du nära kanten är det inte är lika hårt i backen som mitt på vägen. "Tjohoo" svarade Wilma, och bjöd på ett och annat skutt i sidled också, det prasslade ju om höbollarna på fältet, rådjuren skuttade på den samma, och förresten verkade också alla postlådor och soptunnor lite farliga ikväll. Överskottsenergi? Jojomen, min fina gumma hade ikväll förvandlats till krutdurk, en snäll sådan som tur är. Matte har varit lite, ja inte så lite, trött och slö på sistone men ikväll fick jag då energipåfyllnad av min fina vän som hade massor av energi till övers.

Tisdag em/kväll

2010-10-26T21:48:00.000-07:00

Matte skyndade hem från jobbet och nästan raka vägen till stallet med hopp om att det skulle gå att rida på byavägen efter dagens plusgrader, men icke... Byavägen låg vit och blank, alltså hal. Missförstånd angående hovslagarens påhälsning, troligen inte förrän nästa vecka. Suck och elände, medan finaste hästen alltmer antar bruks-utseende i päls och ben. Benen ja, med stor rundbal att mumsa på hela dagen och en hård knöcklig hage så står vännen mest still och benen svullnar, mest bak.

Vad göra? Jo matte kollar läget i lilla ridbanan hos grannen och nåja, den duger nog att skritta på så hämta hästen och tömköra en stund i skritt på ridbanan. Jodå, det gick bra att skritta och jobba fint på volter, sidvärtsrörelser, halter, halvhalter och lite början på "halva steg". Wilmagumman var bara glad och lyhörd, verkar gilla att få jobba lite. Till och från ridbanan lufsar hon försiktigt bakom matte med hopp om att matte hittar bästa ohalkiga vägen...matte gör så gott hon kan och vi tog oss fram och tillbaka utan missöden.

Benen vart lite mindre svullna efter lilla jobbet på banan, men utifall att fick de också lite massage innan vännen fick återgå till hagen och rundbalen.

Nu vill matte inte alls ha snö, hon vill ha tö!

Mellanperioden höst - vinter

2010-10-25T08:54:00.000-07:00

Halt o j*vligt så inte blir det mycket till motion för Wilmagumman (Wg). Dubbelt synd nu när rundbalen står på plats i hagen och det äts på den hela dagarna antar matte...

Det fick bli en kort promenad vid handen på fredagkvällen; ujj så halt, tyckte Wg och såg olycklig ut.

På lördagen testade vi lilla ridbanan, inte så halt men hårt som sten och lite knöckligt. Lillmatte fick öva ridvägar i skritt och det verkade Wg tycka vara en kul idé. I alla fall var hon sitt vanliga glada jag med öronen framåt och lyhörd mot lillmattes alla önskningar gick hon försiktigt och koncentrerat runt på lilla ridbanan. Glad tills dess matte plockade fram två bommar (eg. skacklar men de fick rycka in som bommar) att promenera över; men så svårt och krångligt, tyckte Wg och ville helst gå vid sidan om. Matte fick gå före och visa hur det hela ska gå till och nåja, det var ju inte riktigt så svårt... så efter några försök gick Wg glatt över bommarna också.

Imorgon är det sagt att hovslagaren ska komma och matte hoppas han gör det också för då vågar hon sig ut på ängarna där det inte är så hårt, och med broddar på ska det väl inte vara så halkigt heller... Helst vill matte ha lite mera snö, bara lite, så det blir ljusare och så att underlaget blir fint att rida på (och halkan vill vi inte heller ha kvar .-))

Matte är tillbaka!

2010-10-19T11:58:00.000-07:00

Matte har varit på resande fot en en vecka, både i tjänst och privat - och tydligen tyckte Wilmagumman att det var på tiden som matte kom hem. Ikväll när matte kom till stallet så möttes hon av en gnäggande och genom geggan travandes häst som stoppar hela huvudet i famnen. Inne i stallet ville hon helst stå och pilla med läpparna på matte och visade på alla sätt glädje. Lite ivrig att komma ut på en runda var hon också, skrapade ivrig med hoven när matte pratade för länge i sadelkammaren. Jaja, matte kommer...

Fin att rida är hon alltid, ibland är hon ännu bättre. Idag/ikväll var det glada besked och "javisst" till vad än matte önskade och min älskade vän bjöd på riktigt fint gung i steget.
Härlig är hon, min alltmer lurviga fyrfota vän <3

Söndagsritt mm

2010-10-10T05:42:00.000-07:00

Det är en underbar men något blåsig höstdag idag och vad passar bättre än att ta en sväng med sin härliga häst? Hon fick "galoppträning" i torsdagskväll, lite snällare motion på ridbanan med lillmatte och lillmattes kompis - tyvärr kom hela koflocken dundrande i mörket och skrämde Wilmagumman så hon tappade sin ena lilla ryttare, och som hon skämdes - hon såg så olycklig ut; det var ju inte alls meningen att hon skulle tappa flickan. Nu gick det bra, flickan hade både väst och hjälm och hon tycktes ganska stolt att det nu bara är 99 gånger kvar...

I går lördag följde hela familjen med på en sväng med vagnen, dessutom följde grannen Bella med sin ryttare med, inga problem för Wilmagumman så länge hon fick gå först med sin vagn.

Och så idag, en härlig lång runda med grannhästarna Bella och Silver, första gången tillsammans med den senare, en ranghög valack - men han tvekade inte det minsta och lämnade raskt över ledarskapet till Wilmagumman. Ja, hon är inte bara ranghög, hon är alltid ranghögst! Men också en schysst ledare. Det blev lugnt tempo, mycket skritt och kortare steckor kort galopp och Wilmagumman visade matte att hon faktiskt kan galoppera riktigt kort, samlat och balanserat utan att matte behöver hålla på bromsen. Kan tala om att matte njöt i stora drag av att bara sitta där på ryggen och följa med i det mjuka gunget en bit bakom de andra (ja matte trodde det skulle vara enklare om hon bromsade in så fick Wilmagumman springa ifatt då de andra två är vana att hålla lägre tempo - matte hade fel!).

Avslutade stalldagen med lite mys i stallet, ompyssling och lite bete utanför stallet (ja, en stund fick W beta själv för matte gick och hämtade lunch-höet. Vi har nästan alltid - njae det tog några månader till en början - haft en bra relation men jag må säga att de senaste veckorna har vi kommit ännu en bit närmre varann, jag vet var jag har henne och hon vet var hon har mig. Den känslan är underbar :-))

Tandkontroll och galoppträning

2010-10-07T14:01:00.001-07:00

Tänk vad ett litet problem som fixas kan lösa många spänningar. En bra tid tillbaka har jag tänkt att Wilmagummans tänder måste kollas och så fick göras när veterinär ändå var på plats för att vaccinera. Inga akuta grejer men lite vassa kanter och en del småsår upp i höger käke. Nu några veckor senare märker jag sån tydlig skillnad på min häst...plötsligt är hon inte längre "sned" åt vänster, plötsligt söker hon och och tar stöd även på höger tygel, plötsligt funkar bägge galopperna, för att inte tala om formen - plötsligt blev allt bara så mycket lättare :-)). Då var det inte särskilt problematiskt tidigare; hon kändes bara lite kantigare, lite "sned" - vänsterställd, lite fumligare med bettet, och så vänstergaloppen som inte alls ville fungera. Senaste veckan är allt återställt och allt så mycket enklare och bägge galopperna fungerar - även om samlingsgraden, styrkan , är bättre i höger än i vänster - men det är ju en träningssak.

Hon börjar också bli så där härligt "vinter-pigg" min gumma, jo alltid pigg men med en annan energi och framåtanda än om sommaren. Ikväll fick det bli galoppträning, jag förstod på tisdagens kvällsrunda att min goa häst har mycket spring i benen. Då fick det bli liiite lugnare då jag inte ville jaga upp pigga och alltid tävlingssugne D med hennes unga ryttare. Ikväll var det nästan ingen trav alls vilket Wilmagumman verkade tycka var en strålande idé. Så snart matte samlade tyglarna föreslog hon självmant galopp och om matte inte släppte iväg henne, så föreslog hon den andra galoppen - galopp matte, vilken som, bara det blir galopp, "sa" hon med hela kroppen. Galopp är kul, helst om det går fort - jodå hon fick sträcka ut också - men också jobba mer samlat. Det var en svettig men uppenbarligen nöjd hästtant som skrittade hemåt med raska kliv, "fladdrande öron" och glatt hummade.

Imorgon får hon ta hand om två hästtokiga11-åringar vilka antingen ska få turas om att rida kringelikrokar på lilla ridbanan, eller möjligen blir det sitsträning på lina - jag har inte bestämt mig än. Och på lördag ska den älskade vagnen få komma ut och luftas - då blir det nog travträning-typ :-)

Senaste dagarna med Wilmagumman

2010-10-02T06:22:00.000-07:00

Torsdagen - hästkommunikation

Hade bara tid med en snabb sväng till stallet, mellan arbete och innan lillmatte skulle rida lektion på ridskolan - men nog hinner man med lite grann. Medan jag mockade och la fram all mat hämtade lillmatte finhästen i hagen. Lite betande av gräs kring stallet medan lillmatte borstade. Efter en stund kom de in i stallet - då hade lillmatte försökt sig på lite ledövningar men tyckte inte att de förstod varandra riktigt så jag följde med ut och hjälpte till. Jodå, Wilmagumman är ju - som de flesta hästar - expert på kroppsspråk, lillmatte har precis som många tvåbeningar inte fullt koll på vad de förmedlar med kroppen. Jag är så himmelens glad att lillmatte är intresserad av det här med kommunikation med hästar, jag är det av två enkla anledningar: man får en bättre relation till sin häst och man, anser jag, ökar säkerheten i hästhanteringen. När vi har mer tid ska det få bli mer hästkommunicerande övningar nu när jag vet att intresset för det finns.
Själv fick jag mig en påminnelse om konsten med s. k Join-up tidigare i veckan när en av de nyinflyttade hästarna "rymde" ur sin hage och in i Wilmas för stunden tomma hage (W stod inne efter påhälsning av veterinär då hon vaccinerats och fått tänderna kollade och raspade). Den förrymda hästen hade inte lust att bli fångad så jag tog tillfället till en övning, drev henne runt med glada tillrop och lite viftande med grimskaft - då och då parerade jag hennes väg så hon bytte riktning. Det tog inte många minuter innan hästen började tugga, sänka huvudet och cirkla närmre mig - när hon själv tog initiativ att komma in med sänkt huvud och vänlig blick, då fick hon komma och vi gick tillbaka till hennes hage.

Fredag - tömkörning

Tömkörning stod på schemat och detta med bakgrund av tre busande grannhästar i hagen bredvid ridbanan, prasslande presenning vid lilla renoveringen av lilla timmerladan och lite stök vid nybyggande av husets uteplats. Wilmagumman hoppade till ett par gånger, några galoppsteg och sedan lugnt tillbaka till fokus på matte. Måste säga att jag var mycket imponerad att hon så duktigt ignorerade hästarna i hagen bredvid – de stod så nära de kunde…. Hon är så koncentrerad och går bara så fint när det kommer till tömkörning och jag börjar förstå hur hon ”läser” mig. Denna kväll jobbade vi både på volt och längs kanterna, även fina sidvärtsrörelser i kort samlad trav. Jösses vad hon lär matte i konsten med tömkörning och det är ju bara så kul! Där till underbart att se sin häst så fokuserad och så snygg!!

Lördag - långritt

Det är så härligt att lördag morgon i stallet. Släppa ut alla hästarna, pyssla på i stallet medan de äter sitt frukosthö, körde lite skräp till tippen, mumsade på medhavd fika med stallkatten spinnande i knäet. Lite senare kom stallkompisen H och tillsammans utforskade vi lite, för oss, nya skogsstigar uppe på fina Vitberget. Faktiskt en stund kändes det som hemma i de småländska trollskogarna – härligt! En hel del klättring för hästarna, koncentration för att hålla koll på vad de sätter sina fötter och en mysig finare väg som passade alldeles utmärkt för en fräsig galopp J.

tisdagen 28 september

2010-09-28T08:41:00.000-07:00

Dagarna går alldeles för fort och snart är det oktober. De senaste morgnarna har det t o m bjudits på frost *brr* för att sedan bli strålande solskensdagar. Wilmagumman har börjat sätta sina fina vinterpäls - len, mjuk och hon blir nästan alldeles svart.

Veterinären hälsade på igår, det var dags för vaccinering och för gummans del också en titt på tänderna. Jodå, lite vassa kanter och lite småsår ungefär som matte väntat sig, men inget värre. Tur att man har en sån skötsam och väluppfostrad häst så det funkar att raspa tänderna bara matte står bredvid och håller grimskaftet.

I helgen har det varit riktigt mycket hästeri då hela familjen var med som funktionärer vid dotterns ridklubbs dressyrtävlingar. Stora hästar på lördagen och för ponnys på söndagen. Ja, husse fick slippa undan som p-vakt dag 2. Han skötte sig så bra första dagen... Jag är åter igen imponerad av hur fräscha alla ponnys är/var, även bland de stora hästarna var det positivt att se omsorgsfulla hästägare. Efter tävlingarna vart jag tillfrågad om att bli klubbens funktionäransvarig för framridningen på kommande tävlingar - kul! Jag älskar att hänga med hästfolk och kan "prata häst" hur länge som helst.

Wilmagumman då? Ja på fredagen red hela familjen - nej, inte samtidigt - och provade en westernsadel vi fått låna. Den är skapt för en karl så det blev till att sitta brett för mig och lillmatte. Till en början tyckte jag att det är nog för trång för vår fyrfota familjemedlem men uppsuttet verkade det inte vara några problem och Wilmagumman verkade väldigt nöjd med sadeln. Men, det ska få bli en mer rejäl runda för häst och husse framåt helgen för att se om de bägge trivs med sadeln.

På lördag kväll efter vår arbetsdag på ridtävlingen fick Wilmagumman äntligen komma ut och dra vagnen med mig och lillmatte, och i sällskap med ett annat uppsuttet ekipage från stallet. Hon är så härlig att köra, så positiv och framåt utan att dra iväg. Det fick bli alla tempon från halvfart i trav (ja, det går ganska fort ska ni veta) till samlad och nästan-på-stället-trav. I skritten hemåt körde lillmatte och det gick så fint att jag inte behövde ta över tömmarna förrän vi kom förbi grannstallet och unghingstarna.

På söndagen fick hon en runda med medryttare Catti och igår hälsade alltså veterinären på så då fick det bli vila. Ikväll tänkte jag ta en liten lugn skrittrunda - får väl se vad Wilmagumman tycker om det ;-)

Rask körtur i spöregn

2010-09-18T06:41:00.000-07:00

Vi for till stallet, jag och mannen, ut och köra var tanken. Visserligen såg det ut som regnmoln en bit bort men vi klarar oss nog undan regnet så fram med vagnen till hästens glädje. Matte behövde inte kliva in i geggiga hagen och hämta sin fyrfota vän - vännen mötte så glatt upp vid grinden.
In i stallet, på med selen när alla delar letats rätt på (verkar ha flyttat på våra grejjer under sommaren..?), satte på reflextäcke utifall att vi skulle synas från något jakttorn.
På väg ut från stallplan började det droppa lite lätt - äh, det är lugnt, regnar nog vara "lite" tänkte jag och vi fortsatte på vår väg. Vi hann inte ens till första kurvan innan det började ösa ner och inte hade nån av oss tvåbenta regnkläder på sig... nä, det skulle ju inte regna på oss, väl? Wilmagumman bryr sig inte om ösregn hon får ju dra sin älskade vagn, pigg och glad bryr hon sig inte heller det minsta att husse och matte blir dyngsura och möjligen lite geggiga där bak i vagnen. Matte tyckte att vi vänder ovanför lillbacken, Wilmagumman velar "vända, nu!? nej, vill ju springa längre, men åhhh....!". Hon är snäll min häst, hon bråkar inte, ställer inte till med nån scen, protesterar bara lite lagom så att matte förstår att hon inte är helt nöjd. Men sedan får hon springa på lite raskare hemåt, då är hon glad igen för om det något som är roligare än att bara dra vagnen så är det att springa fort med vagnen (ja för all del är det kul att springa fort med ryttare också). Hon får sedan trava sakta nästan hela vägen till stallet med små avbrott i skritt där sikten är lite skymd. Snabbt spänna av och lite pyssel i stallet innan genomvåta matte och husse åker hem för ombyte.
Nästa gång matte tänker köra ska matte ha med sig regnställ, utifall att det ser ut att bli regn. Det ska inte dröja länge tills nästa gång...

Filmdebut för Wilmagumman och husse

2010-09-12T02:53:00.000-07:00

Lite uppvärmning i väntan på "the film crew" som var lite sena.
Lillmatte har putsat Wilmagumman skinande blank.
Strålande sommarväder som synes.

Förberedelse inför tagning

"In action" längs vår mysiga byaväg

Vackerhästen!

"...och de red bort i skymningen"

Wilmagumman verkade uppenbart road av tillställningen
promenerade fram och tillbaka på byavägen allt efter
husses önskemål med öronen glatt riktade framåt
Varken upprepningen med väntan, dryga fem (?) tagningar
eller den passerande höskrindan bekom henne det minsta.

Det var nog bara husse som blev lite svettig i sin fiskarjacka...

Fredagens ridövningar

2010-09-11T00:11:00.000-07:00

Varannan fredag övar lillmatte ridvägar med finaste Wilmagumman och de bägge imponerar så matte. Rida i åttor i skritt på vår lilla ridbana visste jag inte var något problem men att de kunde göra detsamma i trav på min rätt så storsprungna häst - och så fina mjuka vägar - det hade jag ingen aning om.

Jag satt mest på pallen och testade lite inställningar på kameran, hojtade lite tips på ridvägar och massor av uppmuntrande beröm. Tror Wilmagumman också berömde lillmatte på sig eget vis när hon då och då småhummade och frustade lite till svar åt mig.
Se så koncentrerade mina flickor är:

Lite galoppövning blev det också på ena långsidan, fint och stadigt.

Mina vackra favoriter

Idag ska det bli filmdebut för Wilmagumman,
tillsammans med husse (!) ska hon spela in reklamfilm för Jordbruksverket.
Jag återkommer med info om det :-)

7 september

2010-09-07T12:00:00.000-07:00

Har jag sagt hur vacker min häst är? Hur vacker jag tycker att hon är? Jag har skrivit om hur klok, snäll, fin, charmig, rolig, energisk, framåt mm superlativ om min underbara häst. Men hon är faktiskt också jättevacker. Ikväll var hon till och med bedårande vacker. Jag fick hjälp av en vän som kan mer i konsten att tömköra och som jag sagt/skrivit tidigare är min fyrfota vän något av en expert på att bli tömkörd och hon tycker det är kul. Nog var tanten lite stel till en början i vänster varv och ville gärna snedda, men hon, som jag tyckt inte gått riktigt rent efter sommarvilan - inte riktigt halt heller för den delen - gick idag så fint. Vi bytte varv och i höger lossnar alla ev spärrar och min vän dansar fram, samlad trav eller ökad spelar ingen roll. Hon ser stark, smidig, balanserad och koncentrerad ut, ignorerar helt andra gnäggande hästar och är bara så villig att jobba och sååå vacker att matte nästan kroknar i beundran. Vi byter tillbaka till svåra vänster varv och nu var det inte alls svårt längre, stark, kraftfull, underbar form, glädje, balans och koncentration - lyssnar uppmärksamt på matte som fick ta över tömmarna efter ett tag. Matte kan behöva jobba på sin form men Wilmagumman hon har redan hittat sin. Vi nöjde oss där - less is more - och återvände till stallet.

De senaste dagarna har nog varit lite omtumlande för min vän då inte mindre än 3 nya ston har flyttat in i stallet. Två går i hagen bredvid och det tyckte hon inte riktigt om, olyckligt har hon vallat hagkompisen Dimma runt runt i hagen, höet har inte blivit uppätet, och hon såg alldeles bedrövad ut när matte hjälpte till att fylla på vatten hos de nyinflyttade grannarna. Jadå, matte hade fyllt på hennes vatten först så hon stod inte att törsta ihjäl. Nu när värmen återkommit har hon och kompisen fått sova ute medan de andra går in för natten, det tycker Wilmagumman är en bra idé och slappnar av ute i hagen om kvällen. Idag var nog första dagen som hon inte vallade sin kompis så nu börjar hon kanske komma till ro. Inte lätt att vara ranghög (ja rang-högst skulle nog W själv säga) och få nya medlemmar till stallflocken även om de inte delar hage...

Terapihästen

2010-09-04T09:34:00.000-07:00

Ännu en gång har hon imponerat och ännu en gång har Wilmagumman "botat" en hästrädd. Min väninna sedan dryga 20 år har alltid varit livrädd för hästar men sedan något år har hon i alla fall vågat följa med till stallet och klappa min häst. Nu hade hon bestämt sig för att prova rida och det var en nervös tjej som satt upp, hjärtat slog hårt och fort. Nån minut senare undrade jag om inte pulsen lugnat sig något för jag hade ju sett hur leendet spridit sig och väninnan svarade förvånat att nej, nu var pulsen helt lugn och hon kände sig helt avslappad.

Jag vet inte hur Wilmagumman gör men jag blir lika fascinerad varje gång hon tar sig an en nybörjare oavsett om det är ett barn eller en vuxen och nån minut senare sprider sig ett soligt leende på den nyblivna ryttaren. Ja, nog sprider hon soliga leenden även på matte, min magiska "terapi" häst.

Mycket tid i stallet

2010-09-04T03:27:00.001-07:00

Det bjuds på en strålande sol idag, inte en sol som värmer men ändå sol. En alldeles fantastisk dag att spendera i stallet.

Vi har redan varit där en vända (ja två om man ska vara petig). Utsläpp av hästarna och hämta hem hö. Svettigt men så skönt att få fylla på lagret. Tacksam för hjälpen av mannen och underbart sällskap av lilla söta stallkatten (som uppenbarligen tyckte det var kul att åka på höbal i skottkärran - hon gjorde om det flera gånger). Sån tur vi haft att det bara dök upp en gosig ersättare när gamla Gulan fick vandra in i himlen. Lilla Katitzi har visat sig sköta rollen som råttjägare lika bra som Gulan.

Om en stund blir det andra passet i stallet för dagen - men först ska jag åka förbi nyöppnade och flyttade hästbutiken, jag ska hämta mina beställda stigläder då de "gamla" har spruckit. Kanske kan jag fynda något av nyöppnat-erbjudande också... Därefter ska jag hämta upp dagens ryttare, en hästrädd väninna har bestämt sig för att prova på att sitta i sadeln, därtill ska hennes son också få prova på. Ingen häst kan ju vara bättre än Wilmagumman när det kommer till barn och nybörjare, hon blir stadigast av de stadiga, glad, vänlig och försiktig.

Ja sedan tror jag bestämt att jag har stalltjänst även vid insläpp så det blir en sväng till stallet även ikväll. Me-like!

Själv red jag en kortare runda igår kväll, kunde inte låta bli för det var så vackert väder och hästen stod där vid grinden och uppmanade till äventyr. Red bort till ängen där de gått på bete och det var tydligen JÄTTEKUL enligt Wilmagumman som både dansade och frustade med örona framåt. Det blev ingen full gas idag men ibland nöjer sig min vän med att dansa, både framåt och åt sidan. Misstolka inte, hon är fortfarande stressfri och det är inte tal om några kast hit eller dit, bara mjukt och smidigt dansande. Jag låter henne gärna dansa men vet att när jag säger Nog så svarar min vän med lugn men rask skritt. Hon är pigg och levnadsglad min "tant", men hon är aldrig, aldrig dum.

En "stillsam" runda i kvällssolen

2010-08-31T11:07:00.000-07:00

Intressant dag - fint väder, ful väder, fint igen och sedan spöregn. Jag som längtade ut från jobbet och iväg till stallet för en mysig kvällsrunda! Jag längtade inte förgäves för trots det ruggiga vädret när jag åkte hemifrån var det i alla fall uppehåll när vi red ut och under turen kom solen fram. Varifrån vet jag inte riktigt för det fanns då gott om hotfulla moln runt omkring.

En lugn runda var det tänkt, jogga igång efter sommarbetet. Jodå, Wilmagumman visar sitt pigga jag - vilket är snäppet piggare än vanligt. Raskt skritt, framåtanda med öronen riktade framåt. Ingen hets eller stress - bara framåt. Lite extra stuns i steget och tanten kändes mjuk och smidig, lite lugn (nåja) trav och en liten galopp. En längre stunds raskt skritt och sedan fin trav på hemvägen på mjuka sandvägen. Matte tänkte sig en avslutande stillsam galopp och Wilmagumman var helt med på det här med galopp, men "stillsam?" - nej, nu fick det räcka med stillsamt tyckte vännen min och gasade glatt på. En glad galopp på min busiga tant, svårt att inte skratta - men vi skulle ju ta det lugnt så här i början.

Tvättade av de geggiga benen i stallet - vilket Wilmagumman motvilligt ställer upp på, hon bråkar inte men låter matte veta att vatten på bena är inget kul - så det så! En godisbit senare är matte förlåten :-)

Mysigt långpromenad tidigt på morgonen

2010-08-28T08:22:00.000-07:00

Ridtur i skogen tidigt om morgonen - kan dagen börja på bättre sätt? Nej, jag tror inte det... Idag var det äntligen mattes tur att få rida, så här långt har det annars blivit arbete vid handen, tömkörning och ritt av lillmatte och husse. Wilmagumman är helt klart en familjehäst och en mycket älskad familjemedlem. Idag tänkte vi lufsa en längre runda i skogen i sällskap med stallets unghäst upp för åsen och lite längs mysiga stigarna i backarna kring stallet. "Lufsa" tyckte Wilmagumman var lite mesigt, så det fick bli rask skritt. Mysiga stigen nedför berget/åsen(och sedan även uppför när vi vänt) verkar Wg alltid tycka om, spetsade öron, raska steg och ett glatt hummande som gör matte så lycklig. Nog är hon villig att springa som alltid men verkar också ganska nöjd med raskt promenadtempo, även om vi hela tiden fick stanna och vänta in den inte lika raska unghästen. Matte fick också lite gos i stallet, vi var bägge lika nöjda med den långa promenaden.

Igår kväll imponerade Wilmagumman åter igen när hon visade vilken exemplarisk familje och barnhäst hon är. Först träning med lillmatte på lilla ridbanan, lite hinderövningar a la slalom, fina volter runt en pall och kliva över en bom. Allt utom kliva över bommen gick fint, kliva över bommar är ena knepigt tycker Wg och dessutom onödigt om man kan gå bredvid. Lillmatte lyckades övertala henne så det blev som lillmatte ville... Lillmatte fick även öva svänga häst utan att styra med tömmarna, kroppsspråket funkar ju utmärkt även till häst. Efter lillmatte fick kompisen sitta upp, kompisen är lite hästrädd men hästintresserad så hon fick skritta en stund med mig bredvid och i slutet av passet kände hon sig modig nog att trava lite. Allra sist fick hon rida lite själv på ridbanan och öva svänga, hon var helt klart mindre hästrädd efter att ha blivit väl omhändertagen av fina Wilmagumman. Hon är så otroligt omtänksam med barn att jag blir rörd in i hjärtat.

Så snart möjligt ska däcken till vagnen pumpas och sedan ska det få bli en och annan körtur - det kommer min vän att tycka mycket om

Sen kväll vid sommarhagen

2010-08-18T22:29:00.000-07:00

Tänkte jag skulle fått ta en fin bild med hästarna betandes långt bort på ängen i solskymningen - precis som de gick när vi körde på grusvägen längre bort. Men våra vänner hörde antingen bilen eller såg den på vägen "långt bort" för när vi kom fram till hagen stod de alla tre glatt och väntade vid grinden. De är fasligt sociala nu och antagligen lite less på sommarhage.

Wilmagumman har ändå fått jobba igång så smått med promenader, lillmatte har fått rida på lina, tömkörning. Även i kväll fick det bli lite jobb; lära matte hur det här med tömkörning funkar. Ja, jag nybörjare men har som sagt en expert i Wilmagumman. Hon är så sagolikt lyhörd vid tömkörningen, ignorerar totalt hästarna som busar i hagen bredvid- stannar ibland och liksom frågar "men hur tänkte du nu, matte??"

Medan matte hämtar vatten i närliggande hus ville husse rida lite -varken sadel eller hjälm hade vi med. Bristen på hjälm får han förklara för lillmatte senare... Utan sadel var tydligen betydligt bättre än med sadel? De tog sig en runda uppe i skogen på egen hand och matte får nog erkänna att hon är rätt stolt, Wilmagumman tar sig glatt an husse och husse som såg ut att trivas alldeles förträffligt barbackaridandes (jodå, de vart lite travande på tillbakavägen över ängen men då var matte så häpen att hon glömde ta kort..)

Wilmagumman fick lite middag och tillbaka i hagen fanns lite hö utspritt men den verkade ännu inte så intressant - tror betet räcker än :-)

Ny sommarhage

2010-07-28T05:50:00.000-07:00

Idag fick våra tre tjejer flytta till ny sommarhage där vi hoppas och tror att de kan gå hela augusti ut. Som vanligt vart det inte mycket till spring - ja inte Wilmagumman i alla fall, det finns ju nytt gräs att smaka på och dessutom var det alldeles för varmt.

Prickig har hon i alla fall blivit och lite syns på nedan bild (klicka på bilden så ser ni bättre).
Fick en riktigt fin bild på Wilmagummans bästa kompis, pigga islänningen Dimma.
Halvblodet 5-åriga Ilina är supersocial med tvåbenta och ständigt nyfiken, och den enda som sprang runt en hel del i nya hagen - fast då låg förstås min kamera i bilen en bra bit bort...
Inget flugtäcke på min vän fast jag har ett nytt - det har hon redan lyckats krångla av sig själv i hagen och då jag inte vill ha en häst med täcken runt benen får hon hellre gå utan (och sprayas med flugmedel).

Ja, man blir väl hungrig i värmen, temperaturen stod på +27 grader.

Modig unghäst

2010-06-30T21:44:00.000-07:00

Igår släppte vi våra märrar på den andra ängen för att låta den första ängen vila lite. Det var högst underhållande att se hästarnas glädje över den nya hagen, Wilmagumman som går runt och provsmakar för att hitta bästa gräset - vilket förstås är hennes och ingen annans! Unghästen Ilina som fick gå över lilla bron mellan ängarna för första gången. Wilma och Dimma gick på samma ängar förra sommaren så de tvekade inte att kliva över bron, Ilina tog till en början ett mindre graciöst hopp och sedan sprang hon runt och brallade över hela den nya ängen. Dimma som tagit på sig att uppfostra denna unga dam sprang med med något sur och lite förvånad min. Wilma då? Hon åt i lugn och ro, grinade bara illa om någon av de framrusande kom för nära hennes hötuva ;-).

Vi som tittade på roades också av unghästens allt mer modiga promenader över bron, efter hoppet en mer försiktig prövande om bron verkligen håller, sedan sprätte hon till på "gamla" ängen och promenerade tillbaka till nya ängen och rusade glatt ett varv till - med frustrerad Dimma i hasorna! Bron testades säkert 4-5 gånger, sista svängen med högburet huvud och tjusig trav - "se vad jag kan!"Modig, det var hon minsann.

Eftersom hästarna går i ett riktigt insektshål så fick Wilmagumman igår prova på sitt nya flugtäcke, fram tills idag har det ju blåst som attan i dryga veckan och inga insekter har synts till. Wilma tyckte nog att jag tjorvade väl länge med att få det nya täcket att sitta rätt, men med lite nyttigt örtgodis gick det an ;-)

Äntligen betessläpp

2010-06-17T13:27:00.000-07:00

Nog hade man hoppats hästarna skulle springa runt, busa och visa upp sig men de var mer intresserade av att beta... Wilma och Dimma får dela sommarhage med unghästen Ilina och henne har de träffat förut fast det är första gången de delar hage. Wilma sa "hej" och gick sedan tillbaka till att äta.

Promenad med barbackaridande flickor

2010-06-12T02:20:00.001-07:00

En alldeles strålande solskensdag som passade utmärkt för promenad med två 11-åriga flickor sittandes på trygg men oj så rask Wilmagumman. Hon har nog lite spring i benen egentligen...

Gott att bli ompysslad med titt ut mot stallplan, Wilmagumman har som synes koll både på barnen och matte med kameran.

På tvären

2010-06-09T09:04:00.000-07:00

Wilmagumman ställde sig på tvären i stallgången och frågade "Hörru matte, ska vi inte ta och gå ut till hagen nu?" Matte svarade "Mmm vänta, jag måste fota med mobilen när du glänser som en sol och står uppställd så vackert".

"Nä nu räcker det matte, följer du inte med mig så går jag själv..." (fast det gör hon ju förstås inte)
Ingen vidare kvalitet på bilderna, jag skyller på mobilens dåliga kamera. Inga bilder gör henne rättvisa för hon är en skönhet, men här kan man i alla fall se hur maffig - i positiv bemärkelse - hon är, Wilmagumman.

Tankspridd

2010-06-07T11:57:00.000-07:00

I flera dagar har jag tänkt att jag måste ta med kameran och fota min bästa fyrfota vän i solskenet. Just nu är hon alldeles prickig, apelkastad, trivselfläckar och allt vad det kallas - hur fin som helst.

I lördags ägnade vi, jag och lillmatte, en stund åt att putsa till rockarden lite grann - nja, vi hade behövt grovare sandpapper än vad som fanns på macken men vi gjorde vad vi kunde. Sedan blev det en härligt körtur med en jätteglad och ändå cool häst. Alltid öronen spetsade när selen kommer fram, och sedan under hela turen och med sådana raska kliv som bara en nordis kan ta. Hennes lite svullna framkota ser allt bättre ut och hon har ju inte visat på hälta annat än mycket mild sådan på volt så nu travar vi igång lite försiktig rakt fram efter flera veckor med bara skritt. Oj vad kul hon tycker det är att få trava men utan att bli överilad - javisst, hon ökar gärna farten men krånglar inte när jag ber om lugnt tempo. Jag blir fortsatt imponerad av Wilmagummans klokhet; alltid när lillmatte är med är hon än mer tryggare och lugnare än annars, inte ens det släp med löst liggande högt slamrade kylskåp som passerade nära intill rörde hennes lugn det minsta. Duktig är hon min gumma!

Ögonblicksbild

2010-05-30T12:44:00.000-07:00

En sån där stund, ett ögonblick, då jag önskar jag hade haft kameran i handen, men det hade jag inte så jag får bevara bilden i mitt minne.

Bonusdottern gick ut i hagen till vår älskade häst, dotter håller fram grimman mot hästen framifrån, hästen stoppar själv mulen i grimman, stoppar nästan hela huvudet i famnen och stannar med mulen mjukt mot lillmattes mage. Med öronen riktade framåt och ögonen slutna står hon så en stund tills lillmatte fått grimma och grimskaft på plats. Sedan är ögonblicket förbi och de kommer bägge lunkade till grinden där jag väntar.

Sorg och glädje

2010-05-26T13:19:00.000-07:00

I söndags stannade jag vid grannstallet när jag förstod att deras gamla häst inte mådde bra, ägarna gick med henne på ridbanan runt runt medan de väntade på veterinären. Så snart de gjorde en antydan till att stanna vek sig benen på hästen, hon hade ont. Jag for när veterinären kom och först ikväll fick jag veta, hemkommen från tjänsteresa, att gamla hästen inte klarade sig. Bara dagen innan hade hon mått fint och varit på en härlig ridtur med matte, nästa dag så sjuk. Egoistiskt tänker jag att jag hoppas Wilmagumman får stanna hos mig länge än, men den dagen beslutet måste fattas, då måste jag ha mod att fatta det.

Ikväll fick jag också veta att "grannen" ska titta på ny häst för hon vill inte ha det kvarvarande stoet självt och en av dem hon ska titta på är syster till min häst! Hur kul vore inte det med en Wilma-kopia, jodå hon ser rätt lik ut på bilden och verkar lik till temperament på beskrivningen, lite mindre dock då Wilma är ganska stor för att vara kallblodstravare. Nu hoppas, hoppas jag att de fastnar för Hermona :-)

Bästa dagen!

2010-05-15T09:44:00.000-07:00

Så härligt med pysseldag i stallet. Jag och lillmatte åkte till stallet innan 8, släppte ut hästarna och medan de mumsade på sitt morgonhö städade vi i stallet och gick igenom vårt skåp.

Efter fika paus i solskenet utanför stallet kom lillmattes lillasyster som fått en 6 års present av storasyster att få rykta och rida på Wilmagumman. Dagen till ära struntade Wilmagumman i att rulla sig lerig och tjejerna fick henne ganska enkelt att skina i solskenet.

När lillasyster fått skritta runt på ridbanan en stund med storasyster som ledare fick lillmatte sitta upp och rida. Lite opålitligt underlag på ridbanan nu när tjälen släpper så det fick bli lugnt tempo och bara trav på den övre volten. Alla skötte sig strålande och matte är såå stolt!

Bildbomb

2010-05-08T08:22:00.001-07:00

Så fint de funkar ihop, Wilmorna.

Harmoni

Nästan på väg ur bild men kolla blicken och öronspelet hos Wilmagumman; glädje!

Jodå, här vågar vi oss på galoppfattning, fast det blev höger galopp i vänster varv...

Jag fick också rida några varv, se sån fin balans hon fått min vän - rumpan under och lätt i frambenen, men matte kunde ju jobba på sitsen en del och höja blicken...

Jag gillar den här bilden för här syns nästan kraften som finns i min häst. Svårt att tro att hon var täckt med lera när vi hämtade in henne från hagen. Bonusdottern är en klippa på att rykta så vår fyrfota familjemedlem blänker.

Glad matte =)

Glada majfödda flickor, 11 och 17 år

Valborg

2010-04-30T00:52:00.000-07:00

Även här har lusten att skriva varit liten, men lusten att vara med min fyrfota älskling har inte minskat det minsta. Problem med hälsan har minskat ner del av tiden tyvärr men min vän tycks ändå känna av vad matte klarar av så vid de senaste ridningarna har hon varit så lätt i handen, och såå lyhörd. Matte klarar inte att hålla hårt i bromsen så då sköter Wilmagumman det själv.
Lite motion har det blivit med andra stallkamrater men egentligen alldeles för mycket stillastående i hagen, så min vän har svullnat i frambenen (gallor), i synnerhet i ena frambenet och matte skäms - inte så vännen min är halt eller har ont men ändå, jag vill hålla henne så fräsch som möjligt.

En kväll tog vi oss en vårlig skogspromenad - hur trevligt är det inte att promenera med sin häst enkelt i grimma och grimskaft som om hon vore en stor hund. Det finns inga tveksamheter hos min häst när matte går bredvid, "dit matte går, går jag". Enstaka ridturer har det blivit, alltid lika trevligt och som sagt ovan, med en mycket lyhörd klok häst som tar hand om matte när matte mår lite sämre än vanligt. Igår kväll fick det bli tömkörning - matte är helt klart nybörjare när det gäller tömkörning men med en häst som Wilmagumman såg det nog ut som jag var ett proffs. Wilma vet hur det där med tömkörning går till, jobbar energiskt, lyssnar oerhört fint och står blickstilla medan matte tjorvar med tömmarna - tror nästan jag anade en road blick hos min häst när hon fick hjälpa sin vilsna matte. Lugn bara lugn, matte har tänkt lära sig mer om det här med tömkörning och bästa läromästaren har jag i min underbara häst!

Springaaaaa

2010-04-18T03:45:00.000-07:00

Jiiihaaa vad kul vi hade igår. En kompis fick låna min Wilma och själv lånade jag pigga islänningen Dimma och himmel vad det gick. Wilma tog det lite lugnt till en början men tyckte snart att M, som inte suttit på en hästrygg på dryga 7 år, verkade ha tillräckligt med balans för full fart. Dimma som med sina 19 år kanske borde vara lugn och fin var bara för rolig, hon har en himla massa vilja och energi även i vanliga fall, och igår var hon som en raket ;-) Trodde nästan att lite rodeo låg på lur men jag fick sitta kvar i sadeln som väl var. "Springaaaaaa!" det är kul det och fort ska det gå.
Jag har ju inte heller ridit på några veckor med först en tuff förkylning och sedan en smått dramatisk resa till o från Paris så idag känner jag t o m lite träningsvärk. Ska promenera bort den om en stund.

Längtar efter våren

2010-03-28T10:08:00.000-07:00

Så, man inbillade sig att våren var på kraftig framfart... så fel hade jag - nu har det fallit snö i tre dygn, allt från det finaste lilla pudersnö till snöflingor à la lovikavantar. Det blev vila i hagen för Wilmagumman på fredagen då matte stökade undan allt på morgonen och sedan myste med familjen efter arbetsdagens slut. Igår, lördag var det tänkt att lillmatte skulle få rida men med kraftig snöyta och en massa snö att plumsa i för mig så blev det istället väl ompysslande av häst i stallet.
Wilmagumman mår inte väl i benen av att stå still och hänga i hagen allt för många dagar så idag v var det att kämpa sig ut med bilen (som tedde sig värre än en bångstyrig unghäst) och iväg till stallet. I sällskap med stallets dressyrhäst/unghäst for vi mot Skatan - lite motigt första biten då en liten flock med rådjur fick vallas framför oss med viss tvekan från våra hästar. Jo, jag tyckte lite synd om rådjuren som fann det bäst att ge sig över snövallen och mot skogen över åkern - de stackarna försvann ju nästan under snön.
Som vanligt denna vinter, när det känns extra motigt för matte att ge sig ut och rida, då bjuder Wilmagumman till lite extra och den här dagen kom galoppfattningarna som gjort mig så lycklig i höger galopp faktiskt också i vänster galopp - stort framsteg igen! Hon är fantastisk min häst. Må vara att hon inte riktigt orkar, eller vill(?), hålla tempot samlat mer än en kort stund - så snart matte lättar på handen (och det gör hon varje gång Wg gör något bra) då blir det turbo... och det var ju inte riktigt meningen ;-).

Tömkörning

2010-03-25T22:24:00.000-07:00

Jag är ingen höjdare på tömkörning av den enkla anledningen (bortförklaringen) att när jag förr höll på med hästar (ponny) så tömkörde man bara med syfte att köra in hästen för vagn. Jag håller på att lära mig tömköra för jag ser klart värdet i det att jobba hästen från marken och se rörelserna från sidan. Igår fick jag hjälp av Linnea som kan det här och Wilmagumman gick så fint. Hon har fått en helt annan styrka i kroppen och hon tycker det är roligt med variation i träningen. Jag såg också hennes svaghet vänster bak, hon tar ett något kortare steg med vänster bak och det relaterar jag till hennes höft/rumpa där en muskel är något förkortad. Jag har fått det avstämt bakåt i leden med fd fd ägare att Wilmagumman också då hade problem vänster bak rumpa/höft - intet nytt alltså. Men igår (och inatt) har jag funderat ut på möjligheter till att lösa detta ändå lilla problem - vi får se hur det går :-)

Jag försökte ta lite kort med mobilen men den klarade inte av att hantera häst i snöfall... Nästa gång ska jag ta med min bättre kamera.

Körtur gånger två

2010-03-20T10:27:00.001-07:00

Wilmagumman var så glad att ha fyra tjejer som pysslade om henne i stallet idag, matte och fd matte/medryttare - för dagen med kryckor (akta er för slalom - det verkar farligt...), och lillmatte med bästis. Wilmagumman blev sedan ännu gladare när selen kom fram JAAA vi ska ut och köra!! Eftersom inte alla får plats i vagnen på samma gång så fick det bli två kortare rundor och min älskade häst tvekade inte det minsta att bege sig från stallplanen en gång till - tvärtom, hon tycker det är sååå kul att dra sin vagn. Nog tror jag det var lite tungt att dra i snön, det kom en dm till i natt och vägen var inte plogad, men med en arbetsvillig nordis går det alltid lätt.

Gulan

2010-03-20T03:14:00.000-07:00

Vår fina lilla tuffa stallkatt finns inte mer. Hon blev ca 13 år, gul till färgen, tuff chef i stallet - några hundar har fått en uppläxning av henne och hon sa ifrån om hästarna blev för "hårdhänta". Kelsjuk med sina stallmänniskor och en fantastisk råttjägare. Gosade mycket med henne i tisdags - ja på hennes villkor alltså - sedan var jag bortrest några dagar och igår sågs hon inte alls till. I morse fick jag veta att hon inte finns mer. Det känns riktigt, riktigt ledsamt... Det kommer bli så tomt i stallet utan vår Gulan.

Rena rama dressyrhästen

2010-03-16T11:33:00.000-07:00

Så underbart att hinna rida efter jobbet och njuta av att det är ljust, det mörknade fort när vi väl var tillbaka i stallet men då gör det ju inget.

Jag vet inte riktigt vad som händer med min häst men det är då bara positivt, hon fortsatte på söndagens tema - rena rama dressyrhästen. Mjuk, fin, smidig, elegant, glad, energisk - ja superlativen kan flöda... Ikväll fick hon in bra stadig vänstergalopp vilket har varit hennes stötesten ett tag nu, rund och fin. Å högergaloppen sen, fattningen - den var rent magisk - även den mest kräsne dressyrryttare hade blivit grön av avund; jag lovar...

Vårkänslor

2010-03-14T09:48:00.001-07:00

Egentligen skulle medryttaren ha Wilmagumman idag men då hon vurpat i slalombacken och skadat ett knä fick jag ännu en dag med min underbara häst. Sån tur jag haft som träffat denna fina mycket personliga nordis - och så otrolig tur jag har som fått köpa henne! Jag har sagt det förut men hon är verkligen den perfekta familjehästen; lugn och stabil med dottern, stark nog att bära sambon, glad att dra vagnen med hela familjen och sedan urkul och framåt att rida för matte. Den perfekta hästen för mig med andra ord :-) Lyckliga jag!
Idag fick vi sällskap av stallet två andra ston och vi red fina rundan till lyxvillorna på Boviksön, bra underlag och lite trafik kunde vi hålla raskt men inte överilat tempo. På hemvägen lossade alla ev spärrar för Wilmagumman - stallet dressyrhäst (vackert feminint halvblod) travade på så fint och Wilmagumman ville väl inte vara sämre och travade på som "dressyrhäst" även hon, rumpan väl under sig, bra balans och fin rytm och avslappnad i nacke och överlinje var hon en ren skär njutning att rida idag. Hon fick t o m beröm av stallets dressyrryttare för fin bakbensaktivitet. Nog vet jag att hon är superduperfin men så förvånar hon mig och höjer sig ännu ett snäpp. Idag var det nästan flera snäpp och som sagt; jag bara njöt! Wilmagumman verkade väldigt nöjd med turen då hon hummade glatt och vickade på örona som hon gör när hon är glad. Sista biten promenerade vi alla bredvid - det är en rejäl runda, o jag gillar se att WG länger och sträcker ut ryggen när jag promenerar bredvid, hälsobefrämjande både för henne och för mig.
Veckans summering: en underbar ledighet med mycket tid i stallet - veckan kunde inte ha varit bättre. Nu har jag nog laddat med energi för att återvända till kontoret imorgon (och sedan till stallet på kvällen för massage av egna hästen och nämnda söta dressyrhästen)

Den bästa dagen

2010-03-12T06:27:00.000-08:00

En riktig hästdag är den bästa dagen av alla!
Sista sportlovsdagen (ja, semester då) har jag och bonusdottern ägnat åt hästar, hästar och mera hästar. Först på morgonen för mig och utsläpp av hästarna, sedan iväg till ridskolan för ridskoletävling, andra dressyrtävlingen för bonusdottern, andra tävlingen med ridkolefavvohästen Primmadonna och i konkurrens med elever som rider i en grupp högre och ändå första segern. Tror dottern växte en meter, ja nästan i alla fall ;-)
Sedan har vi varit och masserat ett litet kallblod i ett annat stall och slutligen tillbaka till hemmastallet där vi spände världens bästa häst framför vagnen - jodå Wilmagumman älskar när vagnen kommer fram, så glad häst som muntert trampar på framför vagnen. Mestadels lite mera samlat tempo men också en glad galopp (visslar man så kommer galoppen och man behöver inte mana på alls...tvärtom) och det som jag tror Wilmagumman tycker är allra roligast att trava så fort hon bara kan - och då har hon ändå aldrig tävlat på travbanan. Sedan var vi alla tre nöjda att skritta hemåt där det goda uppförandet belönades med morot till hästen och en bit choklad till matte och lillmatte.
Att vädret visar sig från sin bästa sida gör ju också sitt till.